Betyder det att jag håller på att få tillbaka känseln eller vad är det som händer?
 |
| bild lånad från google |
Sen är det en ny milstolpe med. Ikväll(nu) ska jag ta min sista fragminspruta och i morgon kväll ska jag ta min sista oxycontin tablett. Jag tror jag har brutit min spruträdsla med den här fragminkuren. Det är synd att man inte kan ta venprover på sig själv. För jag vet ju inte hur jag kommer reagera nästa gång de ska sticka mig 20 gångerr för att hitta en droppe blod.
Äntligen börjar jag komma någon vart. Visst, jag kommer fortfarande få äta maxdosen alvedon och naproxen i en månad från och med övermorgon. Men jag hoppas verkligen kunna bli medicinfri efter det.
Åh vad jag hoppas detta pirr är ett gott tecken. Det kanske är den där blockaden som släpper. Den skulle ju släppa efter några veckor.
Ohhh! Håller tummarna!
SvaraRaderaSpännande! Det låter ju som något bra :)
SvaraRaderaJag har också funderingar på att gå ner till bara Panodil. Men nu har jag böejat röra mej mera och då vill man ju kunna fortsätta med det för jag får skit ont emellanåt och då är det bättre att fortsätta knapra och kunna röra sig. Men manslapp ju gärna att käka dom...
Ska bli spännande att höra vad det blev av pirret!
Kram
Låter hoppfullt med detta pirr, hoppas att det är nerverna som nu är på gång att läkas och vakna till liv igen!
SvaraRaderaJa då är mitt inskrivningssamtal klart, jag var på lasarettet från klockan 10-14 igår. Jag fick träffa sjuksköterska, doktorn som skall operera, narkos doktorn, sjukgymnasten och arbetsterapeuten. Alla gav sin del av information inför operationen + tiden som kommer efteråt, och jag fick ställa alla mina frågor jag hade till respektive person. Tack för tipset att ta med papper och penna och skriva ner allt som de sa!
Det togs blodprover, EKG, ställdes 100 frågor från allt om jag har allergi till vad jag vill ha att äta till frukost på avdelningen efter operationen! Det fixades fram hjälpmedel som jag kan behöva samt gavs duschinstruktion inför operationen med descutan. Så nu är allt redo inför på måndag och vi får hålla tummarna att allt nu går bra.
Jag är nog mest orolig/rädd för att sövas och inte ha kontroll på vad som händer + att något ska gå fel under operationen.
Jag har varit helt sjukskriven sedan 1 februari 2011 för ischias smärtan i mitt vänstra ben + känselbortfall i vänster fot. Smärtan är mest intensiv i min vad och strålar ut i foten och ut i mina tår. Känns som om att jag gick på en kniv varje gång jag sätter ner foten!
Tack för ditt stöd!
Kram Jeanette
Linnea: Jag med!!!
SvaraRaderaLippe;Du har så rätt, det är bättre att kunna röra på sig och ta ett piller än att ha så ont så man inte kan gympa/träna alls.
Jag hoppas jag ska klara mig utan oxycontin eller något starkare än naproxen i framtiden. Det är nog lite av ett mål. Jag ska ta det lugnt i några dagar och ge kroppen en chans att hantera min rygg utan morfinliknande preparat.
Jeanette: Jag skriver ett blogginlägg. Jag har för många frågor=)