Ingmar Olsberg fick cancer som inte upptäcktes förens vid fjärde undersökningen då han hade bytt sjukhus, var på debatt och debatterade mot Sahlgrenska om orättvisorna i vården.
Det han ville och de andra som har varit, är sjuka eller anhöriga ville var att vården ska få ett mer Holistiskt synsätt på sina patienter. Att patienten inte ska vara diagnosen "tarmcanser" ,"diskbråck" , "ryggproblem" , "tarmen", "bukhinneinflamation" eller " benbrottet".
De ville att de misstag som de personligen har råkat ut för inte ska hända andra människor som hamnar i vårdens hierarkiska struktur och blir felbehandlad på grund av ett misstag som kunde förebyggas genom införskaffandet av en rutin. Eller på något annat sätt känt sig illa bemött eller är missnöjd.
Jag håller med. Jag har fyllt i ett formulär till Patientnämnden på NUS om min första operation, även om jag är hemskt tacksam att jag har fått operera mig två gånger. Det är just det som är grejen. När man har så ont och är så sjuk, är man så tacksam och vågar inte säga emot läkaren. För läkaren vet ju bäst.
Fast den inte är mer än människa själv och felar. Man godtar det läkaren säger även fast en annan läkare kanske gör en helt annan bedömning och hittar rätt diagnos. Då gäller det att man med öppenhet inom sjukvården lyssnar på sina kollegor, på patienterna på de under och över en i det hierarkiska ledet för att patienten ska få så bra vård som möjligt.
En läkare måste ha tilltro till sig själv. Det är självklart och även gå in med tanken om att jag vet bäst. Men en läkare måste samtidigt vara ödmjuk mot sina patienter och lyssna både på patientens kropp och på personens röst. För det är faktiskt så att det är patienten som vet sina symptom bäst. Inte läkaren.
Läkaren ska vara en bra dektektiv och få alla bitar i pusslet på plats så det bildar en diagnos. Men det är patienten som har pusselbitarna och då ska den personen lyssnas på.
Det jag skulle vilja införa med min anmälan till Patientnämnden är att de inför en rutin att räkna kotorna i ryggraden vid diskbråcksoperationer. För att på så sätt undvika felopererationer och den gruvsamma smärta som för mig. Det är en lätt rutin att åstakomma. Visserligen är jag djupt tacksam att jag bara har två och ett halvt diskbråck kvar i ryggen och det har gjort mig så pass bra som jag är idag. Men jag önskar att de kunde tagit båda två på en gång. Istället för att bara ta ett halvt första gången och dessutom ta fel nivå.
För då hade jag sluppit tre månaders fruktansvärd smärta "när alla sa att jag skulle vara bra".
Visst det är lätt att vara efterklok och ryggen är komplicerad. Man vill därför inte gärna gå in och karva i den. Det är svårt att säga vilket diskbråck som påverkar när man har flera. Men endå. Det är viktigt att lyssna på patienten.
Jag vill inte sätta dit min första läkare som opererade mig. Jag vill ha dit en rutin. En rutin för kot-räkning .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar