Idag gick min sjukgymnastik bättre än väntat. Jag gjorde alla rörelser utan att mina ben dog. Den värsta rörelsen är när jag ska ställa mig på tå eller knäböj. Då vibrerar hela jag av ansträngning. Även om jag inte tycker att det är jobbigt att göra den, rent mentalt menar jag. Förut då hade jag en kamp varje gång jag skulle utan för dörren eller iväg på spinning. Den stora latmasken och jag drabbades hårt med varandra.
Men inte nu längre. Jag gör alltid mina övningar, men har jag ovanligt ont så kan jag välja att göra rörelserna i mindre utsträckning. Om jag gör benfällningar. Man ligger på rygg, spänner magen, har knäna uppåt och fötterna nära rumpan och viker ut ett knä i taget. Då tar jag bara ut knät en bit istället för hela vägen till golvet och upp igen.
Idag fick jag med maken ut till brevlådan. Han tog ett kort på mig så du får se hur långt jag går. Jag tycker jag gör bra framsteg. Jag längtar faktiskt till den dagen jag kan börja med Yoga. Jag som aldrig har Yogat. Men endå. Om det är något jag kan göra i framtiden så ska jag göra det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar