22 mars 2011

En bra dag

I morse skulle maken och Sven in och besikta Bettan( ja alltså golfen min bil) jag var osäker på om jag skulle följa med eftersom jag har haft ett par dåliga dagar med ryggen och den vaknade inte direkt på bästa humör heller. Gud, jag har gett min rygg en personlighet. Så hemskt! Men det kanske blir så när den jävlas.

Men samtidigt så kan man inte spendera hela livet i ett hus på landet bara för att man har ont i ryggen och benet och inte kan vicka på tre tår. Man måste ut och se sig omkring. Sagt och gjort, jag packade ner tradolan och alvedon i min väska, tog krycksen och vi åkte till Umeå.

Ja, alltså jag fick skjuts, maken körde och Sven satt där bak. 

Först åkte vi till Biltema, där vi shoppade loss, jag handlade fnuttar( sådana där plaslappar som man sätter i böcker) maken handlade grejor till cykeln. Sen blev det Jula, där fick Jenna en ny leksak, det är en knut i rep med repet i en öggla, som man kan kasta riktigt långt, som hon älskar. Det blev även ett nytt skydd till mobilen och så träffade jag V från jobbet. Vilket var superkul.
Jag älskar att komma ut och göra något, herregud tänk att jag tog dess nöjen för givet och kunde tom tycka att det var jobbigt och småtråkigt innan.

Sen åkte vi till NUS och hälsade på Dagny, som såg riktigt pigg ut, hade blivit av med alla slangar och varit uppe på promenad redan innan 10.00. Hon hälsar så gott till alla som känner henne.

Sen åkte vi och massor av gott på Great Eastern och åt. De har både Sushi och Kina buffe, samt pizza. Jösses vilken god mat, gissa vem som åt sushi och kina käk tills magen stog i fyra hörn.


Bettan blev besiktad kl 12.00 och det var en spindelled som behöver ficksas till. Så nu ska grabbarna grus fixa det så att Bettan blir som ny. Ja eller gammal. Vi var hemma vid 13.30 och jag har sovit sedan dess.
Allt för att vila ryggen. Du ska veta hur den värker nu.

Det är konstigt att ha så kul som att göra en vardagssak kan vara värd smärtan i flera dagar efteråt.

7 kommentarer:

  1. Härligt med en dag på stan - o Great Eeastern.. jösses dit har jag inte varit sen du vet då när vi va där... måååånga år sen...

    SvaraRadera
  2. Ja verkligen, du får hänga med dit nästa gång!

    SvaraRadera
  3. Jag vet vad du menar med att det är värt det! Glädjen att kunna göra något överhuvudtaget kan bara förstås av oss som inte kan! Jag har faktiskt varit lite mera rörlig idag! Jag har varit nedanför trappan och utanför grinden :)
    Jag tog bort stygnen och bandaget igår och upptäckte att det är ganska svullet och då tänker man att det är ju inte så konstigt att det gör ont då. Ska få fotograferingshjälp imorgon så kanske jag lägger ut lite bilder då.
    Men på det stora hela har jag fortfarande känslan av att det här kan bli bra och det har ju inte gått två veckor efter operation så att det gör ont känns inte så konstigt. Varför ska du behöva vänta så mycket?? Varje dag innan man får hjälp känns ju som en transportsträcka, som om man får sätta livet åt sidan så länge...
    Det är skönt att läsa om att du har man och vänner omkring dej och att du har hundar som du verkar älska!!
    Hoppas att du snart får hjälp!

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte bli försäkrad av Sverige när jag bor i USA-tyvärr. Min syster har ringt runt idag. Jag vill vara sjukförsäkrad. Men måste vänta på mitt green card.

    Jag känner också att det är bäst att hyra just nu. Husen kommer ju inte ta slut så vi kan vänta. och det är bäst när man har sparat ihop till en handpenning.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Förstår att du väntar i det längsta med att lägga in dej. Man, eller jag tycker alltid att det känns som om man ger upp lite eller att man blivit sämre när man lägger in sig. Ibland har jag gjort det för att avlasta min familj, så att de inte ska behöva ta hand om mej när jag är som sämst! Det kan ju bara du avgöra när det är dags men till sist måste man åka in och få ordentlig smärtlindring så att man får vila lite för man orkar faktiskt inte hur mycket som helst!!
    Var rädd om dej nu och hoppas du kan sova!
    Kram

    SvaraRadera
  6. Hej Ellinor!

    Jag har varit iväg och irrat ute i världen och därför kommer mitt svar sent! :)

    Jag bor inte i Umeå men pluggar där uppe och har fått hjälp här hemma "bakvägen" med en överläkare på endokrinologen, min vikt har rasat uppåt i vikt sen i våras och ÄNTLIGEN visar proverna att jag har fel på sköldkörteln och går på underproduktion av hormoner (min kropps ämnesomsättning är väldigt låg) - jag hoppas bara att jag snart slipper alla kilon som jag lagt på mig ofrivilligt sen i våras utan att ha ändrat på nånting alls :(

    Vad skönt att du har fått hjälp! Måste kännas jätteskönt?! :)


    Tack för ditt mail/kommentar! :)


    Jag mailar svaret, men kikar in på din blogg också och skriver! :)


    Kramar Carro

    SvaraRadera
  7. Eleonor: Det var ju jättetråkigt. Kan du inte skriva dig på din mans försäkring då?

    Lippe: Ja precis så känns det, som man bara ger upp och lägger sig platt för situationen. JAG GILLAR DET INTE!

    Just another Crazy Blond: Vad skönt att du har fått reda på vad som var felet. Jag håller på att få hjälp men jag är ju "inte klar än". Trevligt att du tittade in och jag ska maila tillbaka till dig!

    SvaraRadera