Jaha vad hände hos doktorn då?
Tja inte mycket.
Jag fick prata och prata och prata och hon sa att hon inte tvivlade på att jag hade mycket ont. Man bara nähää. Jag går med kryckor. Det är klart som korvspat att jag har ont.
Sen sa hon att hon inte kunde göra så mycket för mig.
En second opinion kan jag inte få än, för jag har inte ens fått en first opinion. Eftersom min rygg har en helt ny MR och en ny förutsättning eftersom mitt diskbråck har kommit tillbaka så kan hon inte skicka mig till Strägnäs, sen är det även så att det är ortopeden i Umeå som måste göra det. Eftersom de är dem som ska ge den första opinion.
Hon ville inte remittera mig till smärtkliniken, för hon trodde de bara skulle skicka tillbaka min remiss eftersom jag inte är färdigbehandlad hos ortopeden än. Men när jag var det, ifall och om jag får en ny operation m,m så skulle hon remittera mig dit då. Men inte förens jag är färdigbehandlad. Hon tyckte det var en jättebra idé dock. Hon ville även att när jag har fått mitt utlåtande och opererat mig igen att jag skulle börja på något som HälsoCentralen håller i som handlar om kroppsmedvetenhet utifrån ens nya förutsättningar. Typ lär känna om din kropp så du gör rätt denna gång och inte misshandlar den.
Hon ville även inte sjukskriva mig eftersom Ortopeden har hand om min sjukskrivning och "de kan faktiskt sjukskriva i efterhand". Men jag godkänner inte det så på måndag ska jag ringa ortopeden och lägga in en notering om fortsatt sjukskrivning eftersom det blir ett glapp på en vecka innan jag ska träffa läkaren.
Hon har även sagt att i journalanteckningarna så står det att får jag mera ont så får jag bli inlagd på smärtlindring och övervakning och att blir mina symtom värre så har jag rätt att komma på nya konsultationer på ortopeden för det har doktor Boris skrivit i journalanteckningarna att han har lovat mig.
och det är ju toppen. Verkligen. Då kan jag bli inlagd tills den 29/3 och min läkare kommer tillbaka från semestern. Det är ju precis det jag vill. Not.
Jag vill bli symtom fri, smärt fri, Opererad och rehabiliterad så jag kan arbeta och studera.
Ellinor, jag blir så LEDSEN när jag läser din historia. Urk! det är verkligen skit. Kolla in patientvprdsnämden! Kram
SvaraRaderaJag kan bara instämma med föregående talare. :(
SvaraRaderaStor kram till dig min fina vän. Ge inte upp! <3
Suck!!! Vad jag känner igen din kamp!! Att bli nekad, hindrad, stoppad och misstrodd. Förbannade idioter rent ut sagt! varför ska det krånglas för när det gäller mänskligt lidande, det ska gå si och så lång tid, säger dom och tycker att tre månader är väl inget?? Varje sekund räknas och märks när man lever med smärta. Vet att det var någon som kom till Strängnäs på valfrihetsremiss, något att kolla kanske?
SvaraRaderaTänker på dej och hopppas att du har det skapligt och att du orkar hålla på att kämpa med allt runt omkring, du verkar ju vara en riktig kämpe!!
Kram på dej så länge :)
Har just handlat i Vindeln, tänkte på dig...
SvaraRaderaLinnea:Jag ska kolla in patientvårdsnämnden. Det måste ju gå och ringa och prata med någon. URK... säger jag bara just nu.
SvaraRaderaNatalie: Kram tillbaka och det är klart jag inte ger upp!
Lippe:Ja eller hur! Förbannade idioter. Allt jag vill är att bli frisk. Tre månader är en evighet när 2 veckor känns som två år. Valfrihetsremiss sa du? Det kanske vore något. Hur går det för dig lippe? Mår du bra med skruvarna?
Anna: Du skulle kommit förbi! Och tagit en fika. Jag är hejjare på att baka kladdkaka=)
Vad gjorde du i vindeln?