Så jag åkte till svärisarna och där ringde det på min mobil från My's blommor och de kom till mina svärföräldrar med blombud till mig. Jag fick en fin kruka med en ängel i från mamma och morfar med ett fint meddelande om att jag ska krya på mig.
När Maken la om mitt sår bak i ryggen så lossnade en strip. Vilket min hjärna inte kopplade då. Jag gick förbi HälsoCentralen och fick mer omläggningsmaterial till i helgen och bokade in en omläggningstid på tisdag.
När vi kom hem så ringde telefonen det var HälsoCentralen igen och maken tjuvlyssnade om mig och sa att en strip( det är en tejpbit som gör att operationssåret inte går upp ) då blev sköterskan så till sig i luren( du vet hon som har varit krigssköterska som jag gillar skarpt) att jag måste åka in så att en annan sköterska fick lägga om det pronto eftersom det var en omoperation. Det var ju bara att sätta sig i bilen och åka in.
Sen var jag död när jag kom hem. Jag somnade i sängen och sov till maten var klar.
Idag på kvällen har jag fått ont i rumpan. Nu menar jag riktig värk i rumpan. Känns som någon har slagit mig med en gjutjärnstekpanna mitt på svanskotan ett par varv. Den där blockaden kanske börjar släppa. Eller så har jag suttit för mycket idag med allt bilåkande och sitta hos svärföräldrarna, plus allt sittande på vårdscentralen innan sköterskan behagade komma och hämta mig. Det tog nästan livet av mig. Eller gjorde as-ont i alla fall.
Det gäller att skynda långsamt nu när jag är så mycket bättre än innan operationen. Jag älskar att min rygg inte värker på samma sätt även fast min rumpa gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar