Godmorgon världen, trodde du att jag har hunnit lugna ner mig om min rygg?
Nä inte nämnvärt. Jag känner mig fortfarande otroligt på hugget.
Jag är fortfarande förbannad på sjukvården men jag måste ju göra något konstruktivt av det hela så jag får koncentrera mig på min vikt. Jag vet att gå ner i vikt inte kommer att göra nämnvärt för mina diskbråck. Jag vet det, för diskbråck påverkas inte av vikten. Men det kan underlätta för min kropp och göra så att jag orkar mera. Alltså får jag koncentrera mig på det.
Dels känner jag en stor energi att "träna" för jag måste ju som sagt stärka upp min rygg, sen när man får se hur mycket fett man faktiskt har på sin kropp och hur lite muskler det verkligen är, när man lever i en rund och go kropp man ser ju bara huden, man ser inte musklerna och fettet. Men det gör man när man får ta magnetröntgen. Då får man se exakt hur mycket det är som är fett där inne, innuti en själv. Herregud så äckligt, jag som inte gillar randen på skinkan, jag är nästan bara en sån där fettrand själv.
Det finns ju bara ett sätt att göra det på och det är att gå ner i vikt. Träna, äta rätt, eftersom jag inte kan träna så är äta rätt alternativet jag måste gå på.
Jag får helt enkelt skärpa mig och ta tag i matsituationen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar