Nu har jag plöjt igenom den där boken jag tyckte var jobbig. Träna mentalt och förbättra ditt liv av B. Angelöw.
Den säger:
Att om man tränar mentalt ökar självkännedomen.
Det är ju det jag säger. ( Självbekräftar mig här)
Vad man har för bilder av sig själv som person. "Så här är jag" även om den bilden inte alltid överenstämmer med verkligheten. Ofta så förverkligar man den bild man har av sig själv genom självuppfyllande profetior.
Man kan träna om sin självbild. Istället för att tänka så här är jag och så kommer jag alltid vara. Eller säga till sig själv. Men se, så här går det alltid jag visste det!!. Det är som att mata sig själv med negationer och på så sätt blir det ju en sanning och man strävar inte för att klara av det.
Men om man matar sig själv med positivism. Att det är klart det går. Jag klarar det här. Och koncentrerar sig mer på vem man vill vara och vad för värderingar man faktiskt vill ha och hur man vill leva istället för att se på det liv man lever just nu. Även om man ska vara medveten om sin utgångspunkt. Det som är här och nu.
Då är det lättare att göra upp en plan och ta små steg i taget för att nå dit man vill komma. Det blir även lättare att bygga självförtroende och faktiskt nå dit man vill nå.
Det är ju det jag säger. Man måste ha en plan. Och med plan menar jag inte. Så här ska jag göra till punkt och pricka. Utan ungefär så här och så här och så här ska det gå till. Men tidsperioden och annat går inte att styra över, förutom för första steget. Hit skulle jag vilja nå, vart är mitt förta steg? Hur tar jag det? Vad behöver jag för att ta det steget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar