Folk frågar mig ofta hur det är med mig nu när jag är sjukskriven och har fyra diskbråck i ryggen.
Jag vet faktiskt inte vad eller hur jag ska svara.
För 95% av tiden mår jag bra, i huvudet. Jag är på bra humör. Jag ser framtiden som ljus och att jag någon dag kommer vara smärtfri och frisk efter min nya standard.Jag vet att det kommer att ordna sig. Jag mår bra i huvudet. Håller humöret uppe. Vet att jag kommer kunna jobba och leva mitt liv fullt ut. Jag menar vem behöver bungyjumping? Eller utsätta kroppen för konstanta monotona stötar eller arbeta i framåtlutad ställning med tunga lyft? Jag vet att det kommer att ordna sig till det bättre för mig. Jag mår bra i huvudet.
Men min kropp. Det är en helt annan femma. Den lider av fyra diskbråck. Den vill inte sova på nätterna av smärta och den bråkar med mig. Där mår jag inte bra..Min kropp mår dåligt. 97% av tiden mår den dåligt Den har fortfarande symtom och spökar. Det spänner i ryggen och jag är varm och har ont. Jag får känselbortfall i mitt högra ben. Jag orkar inte göra så mycket saker. Jag orkar ibland inte ens slappna av och sova för att jag får så ont i ryggen.
Jag kan få så ont när jag följer med maken till Konsum i vindeln att jag vill lägga mig ner i frysboxen och bara låt mig vara här. Även fast jag vet att det inte går. Varje gång jag ska sätta mig i en bil så gör det hemskt ont. Jag kan få kramp i benet och foten som inte släpper hur mycket jag än bånglar med den. Jag kan få ischias tjångar i vänster ben som utlöses ifall jag stöter i hälen. Och jag har ont mellan skulderbladen, det knastrar där inne efter operationen. Så nej min kropp är inte ultimat just nu. Min kropp är inte ens i närheten av ultimat.
Så jag vet inte vad jag ska säga när folk frågar hur jag mår. Jag mår ju bra men jag gör ändå inte det. Jag vet inte hur jag ska svara helt enkelt.
Ska jag säga jag mår bra dåligt eller?
Tack så mycket!! jag trivs bra i lägenheten. Jason har intervju på fredag i Nashville och vi hoppas på att han får jobbet.. Men då blir det en till flytt.
SvaraRaderaVi åker upp till hans föräldrar i kentucky på torsdag morgon. Då har han bara en timma att köra till Nashville och intervjun.
"And how are you?" said Winnie-the-Pooh.
SvaraRaderaEeyore shook his head from side to side.
"Not very how," he said. "I don't seem to have felt at all how for a long time."
Kom att tänka på detta citat när jag läste ditt inlägg. Hoppas allt snart blir lättare!!!
kram Kerstin
Eleonor. Varsegod. Det är bra då kommer ni ju närmre hans sida släkten. Det kan bli lättare att komma in i det sociala. Hoppas han får jobbet. Lycka till!
SvaraRaderaKerstin: Tack det var så himla fint=)
Upplever samma sak, det är svårt att veta vad man ska svara på hurmårdu-frågan. Den kommer ju jämt och det är väl iofs inget konstigt, det är bara det att jag är så van att svara ett rungande JA! Nuförtiden säger jag nog oftast ett lågmält: "det är som det är, men jag kämpar på". Sedan kan man ju utveckla beroende på vem man pratar med.
SvaraRaderaTack,jag tar en dag i taget.det svarar jag,eller mer ärligt, idag har jag en bra dag eller idag har jag en dålig dag,har tröttnat på att ljuga.Kram.
SvaraRaderaAnna: Ja precis så är det. Jag vill skrika JA! för huvudets del men SKITDÅLIGT för kroppens del.
SvaraRaderaSvärmor: Ja ljuga är aldrig bra. Kram