Jag tror alla skulle må lite bättre om man lyssnade vad man faktiskt hörde på det konstanta surret som man har i huvudet. Vad tänker man? Hur tänker man i olika situationer? Varför tänker man så?
Att lära känna sig själv handlar om att bli medvetenhet om både de positiva och de negativa tankemönster som finns inom en själv.
När man väl blir medveten om vad som sägs i huvudet och hjärtat. Då har man ett val. Antingen fortsätter man tjattra de negativa tankarna som finns eller så börjar man prata positivt med sig själv.
Överöser sig själv med de positiva orden och överröstar de där negativa orden som alla bär inom sig.
Det fortsätter man med tills de negativa orden som man har trott på förtvinar och försvinner.
Jag tror att det här med mindfullness som är så mycket på tapeten, handlar om att träna sig i att prata positivt med sig själv. Att träna på att göra planer med vad man vill, varför man vill det och hur man faktiskt ska göra för att ta sig dit. Det är mindfullness för mig. Det handlar om att se. Här är jag idag, hit vill jag, hur gör jag och att man faktiskt gör det sedan. Plus att skita i de negativa tankarna man har om sig själv. Koncentrera sig på det positivare. Då blir man gladare, mår bättre och når dit man vill med livet. Man blir helt enkelt lycklig. Det är nog det största målet i livet. Att må bra. Och det postivaste av allt. Är att man styr hur man hanterar sitt eget liv.
Vilka kloka ord! Jag har funderat en hel del på det här med affirmationer och håller helt med dig. Jag brukar ligga bredvid min sjuåriga flicka i mörkret och uppmuntra henne att säga snälla och fina saker om och till sig själv. Var snäll mot dig själv först, så är det lättare att vara en bra kompis mot andra, brukar det låta. Sedan kommer det: "jag är perfekt" "jag är jättefin" etc. Och jag märker ju att hon tar till sig av sina egna ord. Ska bara göra samma sak själv då... typ imorgon kanske?
SvaraRaderaTack Anna! Det räcker med att du tänker dem till dig själv. Det fungerar lika bra.
SvaraRadera