Det är inte omöjligt, det är oemotståndligt,Kärleken Diskbråck (en), rehabilitering, livet, existensen och allt det där andra viktiga...
31 januari 2011
Vattengympa del 1
Det går framåt. Det gör det, jag känner det i stortån, eller så har jag bara endorfin påslag. Ja man kan få sånt av att röra på sig. Må bra signaler som spritter runt i kroppen.
Det var så himla skönt i vattnet. Jag är en riktig varming. Ja en sån där som älskar när det är perfekt varmt i vattnet.
Medelåldern i vattnet låg på runt 60 år. Det var en himla skön stämning i vattnet, alla var rätt inne i sig själva men en del skratt blev det. Musiken var faktiskt helt okej och i rätt tempo.
Jag gjorde de rörelser som jag kände att jag klarade av att göra med rak rygg. Jag gjorde inga "twist" eller sånt som gör att kroppen roterar mycket.
Jill( vattengympaledaren) hon är arbetsterapeut till vardags och hon var imponerad över att jag gjorde vattengympa så kort tid efter operationen. Men jag känner att jag klarar av det. Jag gör bara så mycket som min kropp klarar av. Jag gör inte övningar som jag inte kan göra. Då gick jag bara på botten. Jag tog det lugnt med hoppen. Jag tog det lugnt över huvud taget.
Nu är jag glad, trött, har ont och kanske inte ont på ett bra sätt. Men det gör inget.
Vi får se hur jag känner mig i morgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det är nog bäst att ta det väldigt lugnt i början så kroppen hinner med. Hoppas du inte känner av alltför mycket imorrn, kram
SvaraRaderaJa, det hoppas jag med.
SvaraRaderaJag skulle helst vilja springa ett maraton redan nu.
Jag måste lära mig inse mina begränsningar