Ska det vara så här?

Jag lyssnar på Judy Garland och hennes låt moon river. Sen lyssnar jag på The Corrs. Det är fint. Grabbarna ser på hockey och skriker. Jenna har övergivit mig och jag känner mig lite smådepp.

Jag har en tekopp på kokning i teperkulatorn.
Det jag är lite smådepp över är min vänstra fot. När jag anstränger mig för mycket. Typ står en stund eller går upp och ner i trappen, eller varit till brevlådan, en gång. Då försvinner känseln i foten. Den kommer inte riktigt tillbaka. Jag funderar på om jag tar ut mig för mycket eller om det kan ha någon annan orsak. Sen har min högra vad börjat spöka med mig igen. Jag trodde jag skulle bli bra. Men det kanske tar tid. Det kanske inte går alls.

1: Jag vet att jag har fyra diskbråck totalt. Varav ett är opererat.
Det kan var någon av de andra bråcken som trycker fint mot min nerv.
2. Diskbråcksoperationen kan ha skett försent och jag har permanenta nervskador, som gör att min känsel är permanent nedsatt.
3. Mina nerver i ryggen är fortfarande irriterade och hyperkänsliga för överansträngning.
4. Jag kanske gör saker över min förmåga just nu. Det är bara det att är man vad att klara allt själv. Som den självständiga kvinna jag är. Ja då blir det verkligen jobbigt att inte kunna någonting.

Det kan vara en blandning av dessa fyra alternativ.

Men det får inte mig att känna mig bättre för den sakens skull. Ska det vara så här nu resten av mitt liv?
Känsel som kommer och går?