6 månader av förändring

För exakt sex månader sedan ändrades mitt liv.
Jag kom inte in i min Jeanskjol. Eller jag kom i den, jag kunde knäppa knappen, men att dra upp dragkedjan där tog det stop. Jag kom inte i min sommar kjol. Min favoritkjol med blingbling på fickorna på baken.
Jag vet inte vad som ändrades just där och då i det ögonblicket. Men jag vet att jag tänkte för mig själv att så här kan jag inte ha det. Jag kan inte behandla mig själv på det här viset längre.
Tanke processen hade startat långt tidigare, jag har bantat hela mitt liv. Eller åtminstone från min 10 års dag när mamma sa att jag var tvungen att tänka på vikten.

Några veckor innan satt jag och LH på jobbet och pratade. Hon sa: Ellinor, du måste ta hand om dig själv, gå och klipp dig och gör dig fin, bry dig om dig  själv. Det satte igång en tanke process i mig. Det och att jag fick jättefina födelsedagspresenter. Pengar att ta hand om mig själv för. De hade väl sätt något som jag inte såg själv.

Jag hade hela våren kämpat gärnet med både Universitetsstudier och Jobbet och att maken hade och kanske inte ägnat så mycket tid till mig själv. Fel jag hade knappt ängnat mig själv någon tid alls.  Jag tror att någonstans mellan plugg, jobb och oroa sig för att makens varsel och arbetslöshet som följd av finanskrisen så glömde jag bort mig själv.
Det är nog lätt att göra i vardagens hamsterhjul som springer runt runt runt. Att glömma vad man verkligen vill och mår bra av. Hur man vill bli behandlad och hur man behandlar sig själv.

Men jag vet att när jag upptäckte hur liten kjolen hade blivit, där på midsommarafton, så tänkte jag, det måste bli en ändring.Och så vart det med.

På 6 månader har jag gått ner 12,2 % av min kroppsvikt, eller ca 6 hekto i veckan.
Jag har ändrat mig till det bättre. Jag tar hand om mig själv mera. Även om min rygg har gått sönder och i viss mån tvingat mig till att ta hand om mig själv mera.

Men det är fantastiskt vad sex månader av ens liv kan göra i förändringsväg.