Dag 23

 Det här får mig att må bättre.

Det är konstigt att man inte uppskattar det självklara. Som att i Sverige är det gratis att studera. Det är inte ens kåravgift på 125 spänn längre ( jag läser halvfart på distans därav den billigare kåravgiften). Det är helt fantastiskt att trots vilka förutsättningar du har får du gå 10 år gratis i skolan och får gratis skollunch och har du fler än 2 km till skolan får du busskort eller som här uppe du får tom taxi. Sen är även universitetet gratis fast då måste du köpa litteraturen och lunchen själv. Men du behöver ju inte ens köpa litteraturen. Den går att låna på biblioteket som även det är gratis. Det är tråkigt att de har gjort om behörigheten nu till Universitetet så att alla som är äldre än 27 har annorlunda inträdesbehörigheter och att vissa gymnasieprogram inte är högskolegrundade. Det blir grymt mycket jobbigare i framtiden när vvs och uskor kommer på att: Det här vill ju inte jag göra med mitt liv. Jag vill bli apotekare/läkare/ chef/ HR specialist/ ingenjör, flygplanstekniker, samhällsvetare, statsvetare, diplomat, lärare, förskolelärare eller vad det nu är hjärtat längtar efter när man har blivit vuxen och insett hur viktigt det är att arbeta med något man trivs med och älskar. 


Eller att sjukvården är så grymt billig i Sverige. För att vi har ett vettigt välfärdssystem och att våra skatter faktiskt går till att betala våran vård. Vet du att vissa sorters röntgen kostar 100 000 kr per plåt. Alltså per gång du går och röntgar dig. Och det får vi för vadå 100 eller 300 kr beroende på om det är specialistvård eller primärvård vi behöver. När min minisk sprack så fick jag ett par kryckor för 60 spänn. Vet du vad de kostar, den första rullatorn är gratis, lika så första uppsättningen av höraparater. Sen kostar det 500 kr för nästa par. Det är typ en spottstyver av vad det kostar att tillverka de specialtillverkade hjälpmedlem som finns. Det är fantastiskt och tas förgivet. Så himla dumt. Fatta att du tar för givet att det kostar 80 kr om dagen att vara inlagt på sjukhuset medan egentligen kostar det flera tusen kronor om dagen. Tänk dessa läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som är där för din vård, lokalerna och sängar, lokalvårdare(städerskor) material, tvätt, mat, el, värme allt detta för 80 kr om dagen. Och det tar vi för givet och gnäller lite om vårdköer och att det ofta är förseningar. Det uppskattar verkligen jag.


Eller att vi har högkostnadskort över 900spänn och all vård är gratis efter de 900 kr, det uppskattar jag.
Att det finns olika sorters försäkringar som verkligen fungerar och man inte behöver processa med i evigheter det uppskattar jag. Jag uppskattar att när man är sjuk så får man vara sjuk utan att få sparken.
Att vi har föräldraledigt i över 1 år i Sverige. Det uppskattar jag. Inte för att jag är gravid, men om jag och maken i framtiden skulle få barn så är det bra härligt att vi får betalt för att vara hemma med våra kids i x antal månader.
Eller att det finns dagis som har subventionerade avgifter. Det uppskattar jag. 


Att det finns plogmaskiner som plogar och jag jag behöver inte betala ett skvatt förutom min skatt det uppskattar jag. Jag uppskattar att om jag blir sjuk så får jag sjukvård för en symbolisk summa, barn får skolgång, jag får skolgång, jag har vägar att gå på, plogbilen plogar, att svårt skadade och sjuka får hjälp att personlig assistans finns. Att gamla får vård, även om den är på gränsen till helt oacceptabel. Att jag kan läsa och låna böcker på biblioteket. 


Jag uppskattar verkligen detta.


VERKLIGEN!