Dag 24

Det här får mig att gråta.

Jag är en riktig lipsill så är det bara och har alltid varit. Eller nja det är inte sant, i tonåren då grät jag ingenting. Det var inte någon idé även om livet var skit och jobbigt jämt och ständigt.Förutom när jag var 17 och fick en ny sorts p piller herregud så jag grina. Jag grina åt allt. Var tvungen att byta illa kvickt. Så jobbigt det var. Jag skratta och grina, sur och grina ja du fattar. Dygnet runt.

Nu grinar jag ungefär en gång i månaden. Några dagar innan mens. Det bara är så. Jag grinar och tycker livet är piss, maken har lärt sig och frågar ska du ha mens snart man ba "det ska du skita i" grina grina grina. Det går över. Men är jobbigt just då, jag kan sitta och ha separationsångest från Morfar som är 80 mil bort och ba haaan är så låååångt borta böl böl böl.  Eller en film just den dagen som är glad, läskig, romantiskt, aktion sorglig jag bölar. Lovar på heder och samvete. Det är mer känt som "Ellinor ska ha mens gråt"
Jag gråter även när jag blir arg, du vet det där jag är upprörd över, eller skitförbannad på då grinar jag. För att släppa ut min vrede. Tränar på det där med arg. Andra slänger saker jag gråter en skvätt.

Jag tror att gråta är hälsosamt. Min mammas farmor sa alltid att man skulle gråta en skvätt varje kväll för att må bra resten av dagen. Jag vet inte om jag tycker att falla i tårar är hälsosamt jämt och ständigt. Men när det behövs. Då är det en befrielse. Jag gillar inte att folk ibland grinar bara för att få sin vilja igenom. Det kan jag tycka är skitfjantigt.
Men gråta är bra det är befriande och jobbigt. Någon gång ibland är det nödvändigt.