27 april 2012

Allt är inte samhällets fel

Nu ska jag sticka ut näsan och säga nått som vissa av er kanske kommer förfasas över medan andra tycker att det är vettigt.

Alltid när det kommer till hemska saker som mordet på den 19 åriga flickan av hennes anhöriga så är det någon som säger att "samhället" har svikit henne och borde ta sitt ansvar. Istället för att inse fakta ( om det nu är ett hedersmord, för alla är ju oskyldiga till domen har fallit) att föräldrarna och syskon inte har tagit sitt eget ansvar och insett att man ska absolut inte mörda. Att de kvinnor och män i flickans närhet inte har hjälpt henne i hennes situation så hon slapp möta ett så hemskt öde.
Eller om någon blir mobbad så är det samhället och skolan som har svikit och föräldrarna till de små gullegrisarna som har varit elaka mot en annan pojke/flicka som bara ett barn  har inget ansvar utan det är samhället som ska ta hand om det inte föräldrarna.

Men låt mig då tala om en sak för dig om du nu är en sådan som går runt och tror detta. Samhället det är du och jag. Vi är alla en del av samhället. Alltså kan man inte lägga ansvaret på barns uppfostran på samhället. Utan det är faktiskt föräldrarna som har det ansvaret eftersom de ingår i samhället och satt den lille guldklimpen som mobbar till livet och lovat att ta ansvar över barnet och lära den rätt och fel tills den dagen den fyller 18 år och blir myndig.

Jag tycker inte man kan skylla på samhället för individers eget ansvar. Det går inte. Självklart kan vi alla hjälpas åt i samhället ifall något går fel som i en mobbingsituation att visa att det här är inte okej beteende enligt vedertagna sociala regler. Eller ett mord och sätta förövarna bakom lås och bom och tala om det här är riktigt elakt och dumt gjort och det här accepterar inte vi.

Men det är fortfarande individen som utför dumheten som har svikit och burit sig illa åt och får konsekvenserna av sitt dumma beteende. Inte samhället som har svikit.

För det är du och jag som måste reagera i sådana här situationer och inte tänka att "det tar sammhället hand om" för vilka är sammhället? Jo, du och jag.

Det är därför jag är så glad över alla dessa människor som Johanna som är volontär på ett kvinnocenter, Cecilia som arbetar på ett katthem och mina svärföräldrar som hjälper till med kyrkluncher och kaffedagar för allmänheten.

För de tar sitt ansvar och bidrar till att "samhället " ska vara ett bättre ställe. För det är faktiskt så det är. Det är vad du och jag gör som avgör hur ett samhälle ser ut. Om du och jag slåss, knarkar och misshandlar blir ju inte samhället ett så trevligt ställe att vara på. Om du och jag låter bli att ingripa när någon liten guldklimp blir slagen på käften och väljer att inte se det så blir ju samhället mindre trevligt och ett felaktigt beteende accepterat. Om du och jag inte säger åt när folk röker i trapphuset så blir ju lägenhetshuset mindre trevligt att bo i.

Så gå ut idag och se till att "samhället " blir ett bättre ställe att vara dela av. Bjud en hemlös på en korv. Hjälp en mamma med barnvagn upp på bussen. Prata med en medmänniska och lyssna på dess historia. Ge någon en kram och släng din lattemugg i en sopkorg istället för på gatan så kan vi alla bidra till att samhället blir ett bättre ställe att vara på.


3 kommentarer:

  1. Åh, vad söt du är! Tack för att jag fick nämnas i texten. :)

    Och tack för kommentaren. Hehe, känner mig lite hurtig faktiskt men nu får det vara bra för denna vecka. När du flyttar hit är det bara att hojta till, så kan vi ut och promenera tillsammans. Jag är alltid på!

    SvaraRadera
  2. Absolut är det vi som är samhället! Men just i det här fallet tror jag många med mig upprörs över att flickan sökt hjälp och nekats. När hon hamnat i den sits att de som borde stå för kärlek och trygghet blivit hotet mot henne. När man inte får stöd och hjälp i sin närhet och vänder sig utåt för att få hjälp men inte får det. Då tycker jag att både samhälle och myndigheter sviker. Men jag gillar din inställning till att vi ska försöka se och höra varandra och jag tror du är bra på det och jag hoppas att jag är det!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo självklart är det fruktansvärt när hon har sökt hjälp och inte fått den. Men det är inte samhällets fel att hon behövde söka den hjälpen till att börja med. Det är hennes familj.
      Jag säger inte att jag inte tycker att det är hemskt, jag tycker det är fruktansvärt. Det är fruktansvärt att hon har blivit nekad. Men det är fortfarande hennes anhörigas fel att hon är död. Inte samhällets. Dessutom så är varje organisation en seg mackapär som tar tid på sig att åtgärda problemen osv. Men det är ingen ursäkt det är tragiskt det som har hänt.

      Radera