Jag känner mig ledsen och ensam idag. Inte för att jag är ensam. Idag har Sven, jag och Jenna varit till Svärisarna på julgransplundring och de har dansat runt granen med Jasmine och August.
Men jag saknar min man. Jag saknar honom så det gör ont i mig.
Han ringde mig mitt under fikat och jag gick och la mig i "min säng" i datarummet. Vi pratade om allt möjligt. Om en coctaildress till sommaren och jag frågade: Men tänk om det inte finns nått i min storlek till sommaren.
Då sa han: Men Ellinor till sommaren kommer du vara smal. Du kommer definitivt komma i en vanlig storlek.
Det känns så främande. Jag har inte kommit i vanliga storlekar på nio år. Det var knappt så jag kom i storlekar då med. Under min tonår hade jag alltid 44-46 i storlek. Jag kommer inte ihåg när jag hade storlek 42 eller 40 sist. Inte för att jag tror att jag kommer ha det i sommar. Jag blev lite förvånad över hans kommentar. Det är ju bara sju månader kvar. Jag har inte ens fått min operationstid.
Det är en svindlande tanke att kunna ha en normal klädstorlek. Att kunna välja bort tjockisavdelningen. Att ha sjuttiofem procent av kvinnoavdelningen att botanisera med. Det är en helt sjuk tanke. Jag hoppas verkligen att han har rätt.
Hej, Ja visst är det nästan så att man inte vågar hoppas ens att man ska få komma till den dagen när man tex kan köpa en snygg sommar klänning eller helt enkelt ett par snygga shorts som inte ser ut som en sopsäck som är avklippt :-))
SvaraRaderaHej Nina. Ja, visst det är nått jag längtar efter. Jag vet ju att mina armar kommer bli hängiga men herregud det finns ju annat man kan störa sig på.
SvaraRaderaJag skulle jättegärna vilja ha en fin sommarklänning