Idag har jag fått sms och mail och fb mail och kommentarer på fb och på bloggen om att jag är modig, stark och vågar ta upp sådant som andra knappt vågar andas över. Att jag släpper ut det istället för att hålla det inne.
Men framförallt att det inlägget berörde att mina medmänniskor känner igen sig.
Det är fint att få en sådan kärleksfull respons på ett rätt utelämnande inlägg. När jag tryckte på publicera-knappen så tänkte jag oh shit vad har jag gjort och det kanske var för utelämnande ändå. Men responsen. Den har varit fantastisk och för det är jag tacksam.
Jag har fått andra människor att öppna upp sig, att känna att det träffar rakt i hjärtat och att det är jobbigt att läsa för det är som om de läser om sig själva, fast de kanske har andra problem än jag.
Det jag gjorde när jag öppnade upp den här djupa gröten som mitt matbeteende faktiskt och fick det på pränt och tänkte att shit nu blir jag väll halshuggen och jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Men det är så det faktiskt är. Var att höra: Jag har det lika dant.
Det är en fantastisk känsla att veta att: Jag är inte ensam om mitt problem.
Så tack alla som har hört av sig. Det värmde verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar