Big and Proud

Jag är tjock, det vet alla, inklusive jag själv. Det är ju bara att se på mig. Där går en tjock kvinna, långsamt med stavar. Det är alltså jag. Jag är tjock. Det går inte att sticka under stolen med att jag har uppenbara matproblem. Det är fruktansvärt tragiskt att det inte finns ett schysst klädutbud för oss tjockisar. Eller att det finns diskriminering i allt från arbetsintervjun till ett besök hos läkaren. Tro mig har en tjock människa bihåleinflamation eller lunginflamation så botas inte detta med pencillin utan genom att gå ner några kilon enligt doktorerna. Det är sant. Jag fick ju höra när jag hade akut diskbråck att om jag gick ner några kilon så skulle det gå över och jag hade antagligen bara sträckt en muskel. Det spelar ingen roll vad åkomman är det beror på att man är tjock inom landstingets värld. Du har svininfluensan för att du är tjock, eller du har fått cancer för att du är tjock. Fast vanligtvis är det du är förkyld eller du har urinvägsinfektion för att du är tjock. Jag har i och för sig aldrig haft en uvi(urinvägsinfektion) men endå. Det är på den nivån det ligger inom läkarkåren.

Bild lånad av:
http://supathickmami.tumblr.com/post/8359935824/latest-shoot

Nu, okej, jag hänger faktiskt mest på internet och läser bloggar. Du vet hela grejen med diskbråck, liggandes rätt mycket och bor i skogen delen av mitt liv. Så har det en längre tid gått en våg av nu använder jag engelska här för att det låter bättre. Be Big and Proud. Eller Stolt Tjock. Och det är jättebra att det finns. Att det finns folk som tar upp diskrimineringen mot tjocka. Att en tjock människa behandlas annorlunda i offentliga rum gentemot en normalviktig. Vilket jag vet är sant. För jag och alla tjocka människor jag känner har varit med om det.

Jag tycker det är toppen att det finns människor som är grymt stolta och inte bryr sig ett dugg om de är tjocka eller inte. Inte vill banta, inte bryr sig om normer, åtminstone utåt sätt. Jag tror att alla som är annorlunda vill tillbaka till normen innerst inne, även om de utåt sätt säger att de inte bryr sig. Men jag tror ändå att man bryr sig.

För det är faktiskt jobbigt att vara tung, otymplig och ovig. För det är det som händer när man är tjock, fettet bullar upp omkring en och man tappar sin rörlighet. Det är inte så kul med att inte hitta kläder, att alltid känna sig otymplig när man är bland många andra människor. Jag tror visserligen inte att alla människor gör detta som är tjocka. Men många gör det, jag gör det.

Jag vet att när jag har opererat mig så kommer min kropp förändras. Den kommer att bli mindre, inte enbart genom operationen utan man måste även arbeta för det. Motionera och äta rätt. För man kan ju töja ut magsäcken igen. Man kan äta dålig mat och gå upp igen. Det är ett hjälpmedel. Inte en viktnedgångsgaranti.
Jag väljer detta av flera anledningar. Dels för min rygg ska förhoppningsvis bli bättre. Att jag ska må bättre och kunna arbeta igen. Att jag ska kunna få ett bättre liv. Det är min förhoppning och även läkarens. Sen så ska jag vara så pass ärlig att jag är fåfäng med. Jag vill kunna köpa kläder på vanlig avdelning i alla butiker. Jag vill kunna  ha valmöjligheten som finns. Jag vill tillhöra normen som är att vara normalviktig.
Det är vad jag vill.
Jag vet att operationen kommer innebära att jag får lös hy. En lös hud som hänger, en hängande mage, för huden kommer inte ha en chans att gå tillbaka lika snabbt som jag kommer gå ner i vikt.
Men jag är villig att ta den kroppsförändringen. För min mage hänger ändå nu, så hellre en tom dallermage än en full daller magehäng.

Det är så jag tänker. Jag vill inte bli dömd efter min storlek längre. Att läkarvården tar den lätta vägen ut och säger: Ja, men du är tjock. Istället för att du har bihåleinflamation. Jag vill få adekvat vård utifrån rätt förutsättningar. Att kunna gå in på en klädesbutik utan att gå till den lilla hörnan med tjockiskläder. Att kunna ha höga stövlar. Att kunna bli smidigare, att förhoppningsvis få mindre ont i kroppen. Att kunna arbeta igen. Att kunna leva lättare, annorlunda men lättare.

Det är så jag ser på det.Jag är hellre normalviktig och har dallerhy än stolt tjock om det kan hjälpa min hälsa och mig själv till ett bättre liv.