Försonas med dina brister.
Okej, att försona, är det samma som att acceptera? Eller typ förlåta kanske? Man ska i alla fall försonas med tanken om att man har dem. Inte att man har dem. Det är stor skillnad. För om man bara ger upp och säger: Nej men jag har mina brister och det är inget att göra åt, det går inte. Jag bara äääär sådan.
Ja, då kan man lika gärna gå och dra något gammalt över sig och gräva ner sig.
För om man försonas med tanken om att man har brister, då kan man välja att göra nått åt dem.
Men försonas man med sina brister. Ja det är som att säga att man inte kan göra nått åt dem. Och det köper inte jag. Jag vet att man kan göra nått åt sina brister. Celluliterna, nej, men bristerna kan man faktiskt arbeta med. Det är sant om du inte tror mig. Det är därför man ofta stör sig på andra personer som har samma brister som en själv som man inte riktigt vill erkänna att man själv har. ( och ja, så är det, det är bara att erkänna)
Om man då försonas med sina brister. Så är det som att säga att de inte går att göra nått åt, eller arbeta på och det är något som jag inte tror ett dugg på. Jag tror att allt går att arbeta på. Sträva till att nå dit man vill.
Så nej, det köper jag bara inte.
Jag förstår hur du resonerar men jag tror att man visst kan försonas med sina brister utan att ge upp. Om jag tex idag försonas med tanken på att jag är överviktig så skulle det ge mig bättre självkänsla och bättre självförtroende i vissa situationer idag, det betyder inte att jag måste ge upp och säga att det är ok att vara överviktig, eftersom det i långa loppet inte är bra för hälsan. Men om jag försonas med tanken så skulle jag må mycket bättre just nu och kanske tom ha lättare för att ta tag i det. Tror jag. :)
SvaraRaderaHåller med Sandra där faktiskt.. självklart måste väl folk få ha lite fel o brister. Tänk vad världen skulle vara tråkig om alla va perfekta?
SvaraRaderaO vem säger egentligen att man har en brist? Är det för att man inte är som andra förväntar sig att man ska vara eller är det för att man själv förväntar sig att man måste vara som alla andra tycker att man ska va?...
Jag tror att jag kanske skrev otydligt eller att ni misstolkade. Vi menar säkert samma sak bara att vi uttrycker det annorlunda.
SvaraRaderaJag skrev: "Man ska i alla fall försonas med tanken om att man har dem. Inte att man har dem. Det är stor skillnad."
Det är nog samma sak som ni menar.