På något sätt börjar det sjunka in nu. Det kan bli bättre i min kropp. Det kommer krävas ett himla stort. Kopiöst stort arbete. Jag måste gå ner i vikt. Träna mer, orka mer. Inte ha så förbaskat ont i ryggen mer.
Eh jag vet.
Idag på kvällspromenaden kändes det som att jag ville lägga mig ner bland alla löven i fosterställning och bara vänta ut krampen som red min ryggrad. Så kändes det. Jenna undrade varför matte stod och kutade rygg och frustade som en idiot. Hade jag inte haft mera vett i skallen hade jag skrikit rätt ut.
Men det gjorde jag ju inte. Så klart.
Men jag hade god lust. God lust och vråla ett riktigt höstvrål och få ur mig det onda i ryggen.
Men det kanske blir bättre snart. Jag är ju betydligt mycket bättre nu än för en månad sedan. Det tråkiga är ju bara att jag inte orkar en hel dag. Jag orkar inte flera timmar. Jag måste lägga mig ner lite nu och då och bara andas för att min rygg klarar inte att sitta och stå.
Maken, han ser när energin bara rinner ur ryggraden och vet när jag fått nog
Vi har samma problematik. Jag har blivit lite bättre nu när jag fått ytterligare starkare medicin, även om jag fortfarande smärttoppar, och lägger mitt krut just på att träna. Och sova. Massor! Måste vila precis som du för att tanka ny energi. Hemmet ser ut som ett slagfält men vad ska man göra? Jag hoppas verkligen att du också kan ha dagar nu då du känner att du orkar trots det onda. Går vi ner lite i vikt så hjälper det säkert lite iallafall mot smärtorna.
SvaraRaderaHa en riktigt bra helg! Kram och Pepp :)