24 september 2011

det där med acceptans och Yoga

Min sjukgymnast är på utbildning den här veckan vilket är väldigt bra. För jag vill ha en uppdaterad sjukgymnast som är villig att pröva nya metoder och håller koll på de senaste forskningsrapporterna.

Jag har bestämt mig för att inte lägga mig ner och dö och totalt deppa ihop. Så nu ska jag ta tag i det där jag hade tänkt att göra innan mina operationer. Det heter Yoga. Första läkaren vid första operationen sa att jag fick börja med Yoga efter 6 månader. Nu har det gått 9 månader från första opererationen och nästan 6 månader efter den andra operationen.

Jag tänker inte acceptera detta med att " jag ska alltid ha det så här" jag tvärvägrar. Jag tror att det är lätt att bara lägga sig platt inför något om man bara ska acceptera det hela.  Jag tror man gör det lätt för att säga att ja men jag accepterar det hära. NEJ det gör jag inte. Jag får väl lära mig och tolerera det hela och ett sätt att leva med det. Men det där med acceptansen. Den kan de sticka upp i  röven och låta vara kvar där.

Jag vill inte acceptera tanken att det ska vara så här. Alltså får jag fortsätta göra något åt saken och inte ge upp.

Mamma hon tjatar jämt om den där himla bönen. Ja jag skriver himla bönen för jag är så evinnerligt trött på den och hennes tjat om att jag borde lyssna på den. Jag vill inte. Det räcker med fader vår.

Den  himla bönen  är sinnesro bönen. Som går typ så här: Låt mig acceptera det jag inte kan förändra och förändra det jag kan påverka. Det är väl så att man ska tänka att man inte kan förändra andra människor och då får man acceptera dem som de är. Men man kan förändra sig själv och då ska man sträva efter det. Typ.

Eftersom det är min rygg som jag inte "kan förändra " så handlar det om mig själv och då jäklar behöver jag inte alls acceptera hur det är just nu. Så jag ska göra det jag vill göra.

Jag ska ta tag i en del av min bucket list. Vilket är Yogan.
Jag har alltid velat lära mig men alltid haft dåliga ursäkter( jag är för tjock, det är tråkigt, jag orkar inte) men se nu har jag inte det. För nu ska jag leva. Nu ska jag leva med den här skiten i ryggen och då ska jag även kunna göra Yoga om jag vill för jag är som jag är nu.

Så det ett på bucket list: Yoga.


3 kommentarer:

  1. Var det jag som skrev???
    Jag fick gå hos en massa människor som skulle hjälpa mig till acceptans! Tom hypnos!!
    För mig fanns inte acceptera med på kartan!
    - Jag är väl inte dum heller?! skrek jag åt dem, jag FATTAR men så i H... att jag tänker acceptera! För mig är det detsamma som att ge upp! Och visst, man kan hamna i ett läge där man måste inse att så här är det! Men accepterar gör man väl när man inte kämpar längre?? Och förändring tror jag att man i de flesta fall kan åstadkomma!!
    Jag vet att folk menar väl när de citerar sinnesrobönen men för mig är det som att vifta med en röd flagga! Fast om man läser hela så är faktiskt fortsättningen bättre än den första versen!
    Mina ledord är mera:
    Hoppet har två vackra döttrar: vrede och mod!
    Vrede över sakernas tillstånd och Mod att förändra dem. ...
    Jag har kommit långt på ren ilska.
    Men varje människa har sitt sätt och huvudsaken är att de fungerar för just den personen.
    Jag fick prova lite Qigong i Strängnäs och är lite sugen på Thai chi...
    Lycka till med allt!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Låter med med yogan! Och att inte ge upp, du är stark och modig!

    SvaraRadera
  3. Lippe: Ja, jag tror jag har förstått det när du spottat och fräst på din blogg=)
    Du får köpa en dvd skiva med thai chi. Då kan du stå hemma i vardagsrummet och träna

    Johanna: Tack vännen
    kram på dig

    SvaraRadera