15 augusti 2011

Räknekunskaper, försäkringskassan, vårdtröghet och vad händer efter 550 dagars sjukskrivning

Varning för långt blogginlägg, men ändå viktigt att läsa så gör gärna det.

Jag har blivit sjukskriven till den första december 2011. Jag blev sjukskriven för första gången den 13 december 2010.

Det är nästan ett år av att vara sjuk och sjukskriven. Ett år där mitt liv och min livskvalité har blivit betydligt mycket sämre. Jag har gått från att arbeta, plugga och se  en relativt ljus framtid för mig själv innan jag gjorde illa mig förra sommaren.  Till att inte riktigt veta vad framtiden bär med sig för jag kan inte planera längre.  Men det var inte det jag skulle prata om. Jösses, jag hamnar hela tiden på villovägar nuförtiden.

Ja men i alla fall. Åter till räknekunskaperna för det är det som det handlar om idag.

Enligt den nya Sjukförsäkringen kan man bara få Sjukpeng i 364 dagar under en ramperiod av 450 dagar. Efter det kan man ansöka om att få få sjukförsäkring i upp till 550 dagar men med lägre ersättningsnivå. ( Källa: www.fk.se)

Jag blev som sagt  sjukskriven den 13 december på heltid 2010 och är nu sjukskriven till den 1:a december 2011. Det betyder att jag kommer vara sjukskriven i nästan hela ramperioden. Av 364 dagar har jag till den första december varit sjukskriven 353 dagar. Det ger mig 11 dagar under den första ramperioden. Jag har en stor känsla i ena stortån att jag inte kommer vara frisk till december 2011. För är jag som jag är nu så kommer det inte att gå.  Dessutom sa min sjukgymnast att jag ska räkna med MINST ett år till men troligtvis kommer det ta ännu längre tid för mig att bli bättre. Läkarna på VHC ( Vindelns HälsoCentral tror även något liknande)

Nåväl. Jag kan ansöka om den förlängda sjukskriven som gäller mellan dag 365 till dag 550. Det ger mig alltså en period på max 550 dagar att bli frisk, det vore en riktigt bra sjukskrivning om det gällde en förkylning. Men nu gäller det fyra diskbråck, en diskdegenerativ sjukdom och antagligen SRS ( Segmentell Rörelse Smärta). Det är liksom inget man snyter ur näsan in i lite toapapper och spolar ner i toaletten.

Jag har alltså med den förlängda sjukförsäkringsperioden upp till 550 dagar på mig att bli så pass återställd att jag kan arbeta igen.  Då ska jag stå till arbetsmarknadens förfogande.

Det innebär att om de ens godkänner mig så kan jag få vara sjukskriven till i maj/juni beroende på hur man räknar 2012.


Nu till kruxet. Vad händer efter Maj/ Juni 2012? Vad händer om jag inte får ansökan om 550 dagar godkänd?

Om man gör om sjukförsäkringen och säger, Bap, Bap, Bap( pekar med hela handen). Du skall ej missbruka din sjukförsäkring. Då måste man faktiskt anpassa vårdapparaten först. Det går inte att bara tvärt säga : Du får ej vara sjuk i mer än 364 dagar och absolut max 550 dagar för annars skickas du till arbetsförmedlingen för utredning.  Sen kan du ifall de avgör bli återförsäkrad, eller få akassa

Det fungerar inte om man inte börjar i rätt ände. Eller åtminstone tar tag i den andra minst lika viktiga delen som sjukförsäkringen. Nämligen ( spänningen är olidlig, får jag be om största möjliga tyyyyysssssstnad)

Får jag presentera den andra delen i sjukförsäkringen nämligen : Lanstingets vård.

(Va? Vad sa hon? Varför gör hon på dette viset?)

Jo men du ser, om man inte samtidigt anpassar vården efter kravet på att folk inte får vara sjukskrivna i mer än 364 dagar och max 550 dagar. Då blir ju de som verkligen är sjuka drabbade.

För att folk inte ska vara allvarligt sjuka i mer än 364 dagar och max 550 dagar så måste man snabba på hela vårdapparaten, det här med förlite specialister, för långa köer och för lite personal. För lite vård, för lite rehabilitering. Det fungerar inte i den ekvationen med att begränsa sjukdagarna. Så antingen måste de som bestämmer ( Sveriges, Regering, Rikstad och andra politiker som aldrig någonsin har varit svårt sjuka eller i behov av medicin, ja förutom nexium som de har råd att betala utan högkostandsskydd, som inte vi vanliga lågavlönade typer inom vården har behov av)

För vet du vad, så mycket tid jag har spenderat på att vänta på vårdköer och att bli bättre. Låt mig ge er ett exempel:

(mig själv)

Vi börjar vid första operationen, jag hade mer ont blev hemskickad och sjukskriven i åtta veckor. Hade mer ont, klagade som sjutton, fick inte en enda återbesökstid. Ringde och grinade varje dag tills jag fick komma till en AT läkare i början av mars ( 3 men en månad räknas inte, så två månaders väntan) Fick en snabb röntgen , (två veckors väntan). Fick vänta ( två veckor) på ett återbesök som skulle ske den 29 mars men blev för dålig och blev akutopererad den 27 mars. Blev sjukskriven i 8 veckor till. Efter 4 veckor fick jag träffa en sjukgymnast som skulle avgöra ifall jag skulle få ett telefonsamtal eller en återbesökstid hos en doktor. Jag fick återbesökstid i JULI. Det är då två månders väntetid. Jag fick komma dit och han sa att han ville vänta tills i september för att göra en MR för att min ryggrad var för svullen. Det innebär då hela juli, hela augusti och en bit på september, säg 10 veckors väntan. Nu har ju jag åkt in och ut som en jojo på sjukan så jag fick röntga mig i slutet av juli istället. Det är fyra veckors väntan.

 8 veckor,
2 veckor
2 veckor,
8 veckor,
4 veckor.

Totalt har jag väntat på sjukvården i 24 veckor. Jag väntar fortfarande för nu ska ju jag få komma till överläkaren på ortopeden på NUS för att han ska avgöra min fortsatta behandling.

Senario Ett:

Låt oss säga att jag får vänta på den personen( det är en han för båda överläkarna på ortopeden är manliga) till i början av september.
Då har jag väntat från den 28 juli till den 1a september, säg fyra veckor.

24+4 = 28 veckor.
Han avgör att jag ska få operera mig, han avgör även att jag ska få operera mig i Strängnäs,( Som jag hoppas på. Han skickar en remiss till Strängnäs, de vill ju så klart titta på mig. En väntetid på ca 3-4 veckor, låt oss vara snälla och säga tre veckor.

24+4+3= 31 veckor.

De säger att ortopeden på NUS har rätt och sätter upp mig på deras operationslista, låt oss säga att de håller sig inom vårdgarantin och ger mig en operationstid efter 3 månader. ( Om de nu opererar mig)

24+4+3+12= 43veckor

Då har jag alltså väntat i 43 veckors tid. Förtiotre!!veckor av min sjukskrivning. Det är alltså 301 av de 364 dagarna som man är garanterad. I väntetid.  Sen har jag dessutom 9 månaders rehabilitering, med tanke på att jag verkar ha en ytterst komplicerad rygg( önskar att jag hade en simpel rygg som höll och aldrig någonsin gjorde ont och gjorde att jag kunde lyfta stockar och stenar)

TVÅ:

okej hitills har jag väntat i 24 veckor. Överläkaren kontaktar mig i september det är 4 veckor
24+4. Han vill ha en ny MR, låt oss säga att det tar 3 veckor av väntetid. 24+4+3. Det tar fem arbetsdagar att tyda MR av ryggröntgendoktorerna det är en vecka. 24+4+3+1= 32 veckor
Han vill ha mig på återbesök, jag får återbesök fyra veckor efter röntgen. 32+4=36. Han beslutar sig för att han vill operera mig själv. Jag blir uppsatt på en kölista. Jag får vänta i 3 månader. Det är 12 veckor.
36+12 = 48 veckor.

48 veckors väntetid. Det är 336 dagar av sjukskrivningen, I väntan, Sen ska tilläggas att jag kommer ha minst 9 månaders rehabilitering. Om de nu beslutar sig för att operera.



 Känns det då vettigt att begränsa sjukförsäkringen till max 550 dagar när självaste Landstingsvården har en väntetid för lite mer komplicerade och patienter med komplikationer behöver vänta i ett minimum av 336 dagar?

Räknar man bort några veckor efter operationerna som jag inte redan har räknat bort, då blir det väl mindre dagar av dessa 336 dagar. Men det är inte det jag vill säga.

Det jag vill säga är att nu när man har ändrat sjukförsäkringen så att man MAX får vara sjukskriven ifall man ansöker om det och får det godkänt i 550 dagar och har rätt till 364 dagar. Då måste man även se till att få en fungerande sjukvård i andra änden så att inte över 300 av dessa dagar ska gå till väntetid för att bli bättre.

Och JA, jag är bara ett fall och det är bara mitt fall jag har tagit upp och hade jag bara haft ett diskbråck och inte komplikationer efteråt så "Hade jag bara kunna rest mig upp från uppvaket och mått jättebra och fortsatt mitt liv som vanligt" som det ska vara efter en diskbråcksoperation, och haft mina 8 veckors sjukskrivning om man inte har ett tungt jobb. 3 månaders sjukskrivning som är " de kritiska månaderna" ifall man har ett tyngre jobb. Men nu är jag inte den där fantastiska ryggen. Nu har jag en rygg med fyra diskbråck, 1,5 opererade diskbråck, 1 har kommit tillbaka. SÅ jag vet, jag är väl ett undantag. Men det är för undantagen som vården måste snabba sig på. För annars blir man utförsäkrad och får ställa sig till arbetsmarknadens förfogande vare sig man kan jobba eller inte.

Det jag tycker hade varit en bättre lösning för oss som är lite mer komplicerade än "vanligt folk" är att man skulle kunna ha en färdig sjukskrivningsgräns efter att man är färdigrehabiliterad. Då kunde man satt en gräns på låt oss säga 200 dagar.

För då hade vården kunnat vara hur seg den ville, jag hade i alla fall haft rätt till adekvat vård, kunnat rehabilitera mig och fortsätta jobba. Nu kanske det är så att om jag får operera mig så ska jag ut i arbete efter 2 månader efter en steloperation av ryggen.

Men nu när de har bestämt att man inte får vara sjuk mer än max 550 dagar så får de väl även se till att ge vården resurser, omforma hierarkier och organisationen så att den blir mer effektiv. Så att väntetiden inte blir 336 dagar av de där MAX550. Då måste man ge vården den möjlighet att ge sina patienter behandling så de blir friska, eller åtminstone bättre så att det klarar av att arbeta.

Ska tilläggas att jag tycker faktiskt inte det är fel med Alliansen. Jag tycker det är super att de är mer inriktade på rehabilitering och att det är bra att man inte kan vara sjukskriven hur som helst och att det ska finnas krav på en. Men samtidigt måste man ju få  möjligheten att bli friskare. Vården måste få de förutsättningar att ge en bra vård för att kunna se till att folk inte är sjukskriven i tid och evighet. 

Eller? Rätta mig om jag har fel? Argumentera gärna med eller emot mig.

Vad tycker du?

Alla bilder lånade från google.se

1 kommentar:

  1. Det är så sjukt att några "snillen" suttit och tagit de här besluten som de inte har en ANING om hur det påverkar de som redan är svaga och ligger. På pappret låter det fint att bidragsfuskarna ska sättas dit (och det tycker väl vem som helst är bra). Men när man inte tänker längre än näsan är lång och fattar beslut som öder ägget människors liv, det är rent bedrövligt!

    Sorgligt är vad det är. Ska det verkligen se ut så här i vårt fina land??

    Jag har fajtats med FK för, och nu oxå och jag kan bara säga att jaglider och känner med dig. Hoppas innerligt att du får igenom de sjukskrivningar du behöver. Men framförallt önskar jag att du så fort det är möjligt blir friskare i ryggen!

    Kram Sara

    SvaraRadera