Vi fortsätter morgonen som vi slutade gårdagen i sängen.Jag vaknade med de vackraste orden viskandes i mitt öra medan en arm gled in under min nacke och på något magiskt sätt hamnade jag med näsan i hans halsgrop. Där han luktar som godast. Hans arm åkte runt min sovtunga kropp och han fortsatte att viska tills jag slog upp mina ögon. Tänk att om 14 dagar så kommer jag inte vakna så här längre. Med han viskandes kärleksord i mitt öra och krama och pussa på mig tills jag slår upp ögonen.
Vilken sorg.
Nu är han nere och packar ihop vårat kök. Det blir tomt utan våra saker. Vi delar upp det i hans kartonger och våra kartonger. Sånt som jag ska ha med mig när jag flyttar ner. När han har hittat en tvåa eller trea. Men ujuj mitt hjärta lider redan av separationsångesten.
Naw, vad gulliga ni är. Jag förstår verkligen din separationsångest, det skulle jag också ha haft, men som tur är har ni ju varit ihop så länge så ni vet var ni har varandra. Du ska se att du är i Västerås snabbare än du anar. Stor kram!
SvaraRaderaJa, jag får hoppas på det. Kram på dig
SvaraRadera