7 augusti 2011

Kärlek på en flyttkartong

Han packar kartonger, jag ser på. Hela köket och våra saker är nu nerpackade i hans kartonger och våra kartonger. Kartonger som han ska ha med sig ner när han flyttar och kartonger som vi ska ha när vi blir Sambos igen. Sven är lyrisk och packar in sitt porslin i alla lådor och det måste ju vara väldigt skönt att få vara med det som är ens eget. Men själv blir jag kvar i detta. Utan några egna köksgrejor. Utan en make hemma. Och JA, jag är egoistisk. Men jag får bara se på då får jag vara lite ledsen inombords. Men snart är vi ju tillsammans igen. Om ett halvår eller så. Men ujuj vad ett halvår kommer kännas långt. Vi har aldrig varit ifrån varandra mer än 2 veckor. Tänk dig då cirka 6 månader. Ujuj...

Sen upptäcker man små kärleksmeddelanden på flyttkartongerna. Då värmer hjärtat mitt extra och det nästan brister i kärlekslycka. Trots att han flyttar ifrån mig. Det är så fint. Det är så fint. Vår kärlek.

Upplagd av Ellinor kl. söndag, augusti 07, 2011
Etiketter: , ,

2 kommentarer:

  1. Cissi7 augusti 2011 kl. 08:36

    Hej, då jag nyss hittat din blogg o inte hunnit att läsa igenom allt så måste jag få fråga varför din man ska flytta & du blir kvar? Måste kännas lite tungt för dig att "bli själv" el har du bra nätvärk runt omkring dig? Jag "överlever" tack vare min familj o deras stöttning! Utan min sambo skulle livet just nu vara "svart".... jag har dock två barn, två hundar o två katter, stor villa med massor av renovering som pågår & gräs som ska klippas osv... så skulle jag bli själv med detta så skulle jag gå under, så som jag mår för tillfället! Det är sambon som "håller allt uppe på ytan" med tvätt o disk o fix här hemma när jag knappt kan ta mig uppför trappen....Men det verkar ju som om du snart får flytta till din man igen? Vart tar ni vägen?

    /Cissi

    SvaraRadera
  2. Ellinor7 augusti 2011 kl. 11:28

    Oh Cissi, det kommer bli ett långt svar. Jag skriver det i ett inlägg=)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)