Är det inte så att det här är resultat av hur du levt förr?

Linnea i USA sa...

Är det inte så att det här resultatet av hur du levt förr? Nu arbetar du aktivt för att reparera skadorna! Jag hoppas att du får en bra läkare snart! kram  

 

 

Hej! Linnéa. Svaret är inte ett solklart ja, eller nej. Men det är ju inte en solklar rätt eller fel fråga att 

diskbråck.

Det har forskats en del på varför vissa människor får diskbråck och andra inte. 

Det vanligaste är att man är MAN i 45 års åldern och arbetar framåtlutande med tunga lyft i vård eller inom industrin. Är lågutbildad och har ryggproblem i släkten. 

De ser inget samband mellan diskbråck och övervikt.  Det kan underlätta, eller rättare sagt det underlättar för ryggen att inte gå runt och bära på en massa övervikt. Men det har ingenting med framkallandet av diskbråck.

Så min övervikt har ingenting med mina ryggproblem att göra. Det enda en viktnedgång gör är att gör det lättare för ryggen att bli friskare. Men det har i.n.t.e lett till att jag är ryggsjuk idag. Men hade jag inte valt vården så hade jag kanske varit friskare i ryggen idag. Men det vet jag inte.

 

Det bästa man kan göra för sin rygg är att gå och hålla in magen. Spänna magen så mycket och så ofta det går. 

 

Om du vill läsa mer om diskbråck gör det här.

 

http://www.ryggoteket.se/rygg/diskbrack/orsaker-till-diskbrack/ 

 

http://ryfs.nu/

http://www.rehabtjanst.se/files/vardprogram.pdf

http://gnyu-wiki.ngn.nu/index.php?title=Diskbr%C3%A5ck

http://gnyu-wiki.ngn.nu/index.php?title=Postoperativt_nervkl%C3%A4m

Appropå de två sista länkarna där står det jättebra om nervskador och hur de läker ihop. Så alla med diskbråck eller ryggproblem. Kika in på den. För den är värd massor i förståelse. Massor!  Även om diskbråck. Alltså de två ovan här.

Nästa länk är även också en superlänk. Den talar om varför man inte ska träna med vridning i kroppen. Så alla som gillar att träna. Var god gå in på den och läs. För den är verkligen bra i förebyggande syfte.

http://traningslara.se/samtidig-rotation-och-flektion-i-ryggen-okar-skaderisken/

Nästa handlar om ischias

http://www.kiropraktor.me/Ischias3.htm

Detta kommer bli ett väldigt långt inlägg men det är för att jag har begrundat det mycket själv. Kan jag ha levt annorlunda för att slippa få det här. Svaret är kanske? Så nu kommer mina egna funderingar på diskbråck och ryggsjukdom.

Vad kunde jag gjort bättre? Vad kunde jag gjort annorlunda. Vad är mitt fel i allt detta med min rygg?

Det som är mitt fel är väl vilket yrke jag har valt att arbeta inom. Att jag valde vården. Jag började arbeta på ett ålderdomshem i Södertälje när jag var 19 och precis hade tagit studenten. Jag tog vilket jobb som helst eftersom jag ville flytta hemifrån och fick ett första hands kontrakt på en 36 kvm etta i centrala Södertälje. Jag tog telefonkatalogen och ringde runt till olika företag. Jag hamnade på O och oxbackshemmet. Där jag fick jobb. 

Det var väl dumt av mig att skaffa mig jobb inom vården så här i efterhand. Att jag tackade ja till ett jobb som inte har varit bra för min rygg. Men hur skulle jag veta att jag har en rygg som är svag och att diskbråck är ärftligt? Jag hade ingen aning om det, jag visste att pappa har ryggproblem och min faster Tina. Men pappa jobbar som lastbils chafför och Tina inom socialtjänsten. Pappa har även jobbat på byggen och alltid lyft tunga lyft och arbetat hårt konstant, hela tiden. 

 

Så det var väl urbota korkat att ta det där jobbet som gjorde att jag kunde flytta hemifrån utan att gå till socialen. Eller tacka ja till att få en Undersköterskeutbildning betald av Arbetsförmedlingen för de ville ha kompetens och såg att jag hade erfarenhet. Och sedan arbeta på sjukhus med specialist utbildning inom trakeotomi och respirator vård. För att sedan arbeta som personlig assistent. Som jag även har haft planer på att lämna genom att utbilda mig på Universitetsnivå på Ledarskap och Organisations Programmet på LNU. Genom att finansiera mina studier genom att arbeta samtidigt 92%. Men jag visste inte då att jag skulle bli rygg sjuk.

 Så ja, det är mitt fel att jag är ryggsjuk för att jag valde fel yrke. Men jag hade inte kunskaper om att min rygg skulle gå sönder och jag skulle få fyra diskbråck och antagligen vara handikappad för resten av mitt liv. 

Jag vägrar ångra att jag har spenderat min tid mellan 19 och 27 med att ta hand om andra människor som är sjuka, gamla eller funktionshindrande som behöver vård, som något fel. För visst så här i efterhand kanske jag valde fel.

Jag valde fel yrke, för min rygg.

 

Men grejen är att jag visste inte vad jag ville bli. Jag hade ingen aning, ena dagen var det skodesigner i Italien för att i nästa stund vilja bli Tandhygienist. Jag ville få tid på att bestämma mig om vad jag ville arbeta som och jag tyckte om att arbeta som Undersköterska även om tiderna var dåliga, lönen dålig och jag fick jobba julafton min favorithögtid. Men det gav mig något annat. Det gav mig en styrka. För vet du vad

Men det är inte mitt fel för min övervikt. Utan endast för den karriär som jag valde. 

 

Så här i efterhand kan jag tycka att det är obota korkat att stanna i ett yrke som jag egentligen inte ville arbeta inom. 2004 när vi flyttade upp sa jag aldrig mera vården. Men det var inom vården jag fick jobb. Så jag tog det. Jag har faktiskt trivts väldigt bra med att arbeta som undersköterska och sista jobbet det i Vindeln Kommun har varit fantastiskt. Fantastisk brukare och anhöriga. Mina fantastiska arbetskollegor. Jag har verkligen trivts där. Underbara människor hela bunten. Bättre arbetskollegegäng får man leta efter. De är omtänksamma och bryr sig. Allting löser sig och folk ställer upp för varandra i vått och torrt det är så fint att ha ett sådant gäng.

Men jag kan inte ångra det och det är inget misstag. För jag hade inte kunskapen om min rygg för att veta att det val jag gjorde var fel. Så därför är det inte fel. För annars skulle jag inte ha vårdat alla mina  patienter och brukare genom åren och gjort ett bra jobb. Ett jobb som jag är stolt över även om jag inte har tänkt att det ska vara för alltid. Jag är stolt att jag har lärt mig laga mat av en person som är gammal på ett ålderdomshem.  Så nej det är inte något jag ångrar. Jag är nog snarare tacksam över att ha fått se så många olika människoöden. Så många människoöden att nu när jag själv är handikappad och sjuk kan ha större förståelse och mer kunskap om hur jag ska hantera det här för att komma vidare och bli friskare. Att aldrig ge upp. Att hur sjuk man en är och hur fysiskt handikappad man en är kan man ha ett värdigt liv.

Ett fullt liv om än bara lite annorlunda.

Så nej, vården är inte ett misstag eller ett fel.

Och ja, det är mitt fel att jag är tjock med. Men det har inget med diskbråcken att göra.

 Det har med för mycket mat och för lite motion och för mycket av fel mat och snask att göra. Det har inte bidragit till mina diskbråck.

 

Jag kunde ha tränat mer, varit mer aktiv, gått på gym, tränat ute, gått mer promenader och dansat mera. Rest mera, börjat plugga tidigare, haft mera picknickar och legat mera på stranden. Simmat mera i sjöar och hav. Ätit mera skaldjur. Klättrat upp för stor kludden och klappat älgar på älgfarmen. 

Varit normalviktig, även om det inte hade gjort från och till utan bara hade underlättat mitt tillfrisknande. För jag var nog menad för att ha diskbråck. Jag hade fått det förr eller senare i alla fall. 

 

Jag vet inte, jag är absolut inte glad över att vara sjuk. Jag hade tusen miljoners miljarder hellre varit frisk och arbetat. Men jag tror att om minst ett år när jag kanske möjligtvis är bättre( ser du norrlänningen i mig) så kommer detta göra att jag fortare får jobba med det jag vill. Det kommer sparka mig i rätt riktning. För jag kommer inte kunna säga nej till vad jag behöver, vill och kan klara av längre. Jag kommer behöva säga ja till mig själv istället för nej till mig själv.