Läkaren nr 2.

Idag var jag först och tränade på Sjukgymnastiken. Har jag sagt att det inte är någon hit att träna två dagar på raken när man är jag? Nä alltså, jag var helt död. Jag hade med mig mina stavar idag. Jag skulle ju ändå gå från parkeringen in till hälsocentralen. LÅNGT!  Jag hann inte träna klart på sjukgymnastiken förens mitt läkarbesök med Stolpskottet. Fast idag var hon faktiskt rätt trevlig. Jag har väl fått någon slags relation med människan. Hon kommer i alla fall ihåg mig och börjar se mig som något annat än en tjockis.
Jag börjar ändra  min åsikt om henne efter att ha mött henne tre fyra gånger.

Så jag kanske ska döpa om henne? Vad sägs? stolpen kanske? Vi kör på stolpen. Jag fick prata av mig.
Man bara rygg bla bla bla opererades första gången bla bla bla andra gången bla bla bla kanske srs bla bla bla.
Hon visste inte vad SRS var för något så jag förklarade det för henne. Jag sa även att hon skulle sköta min upptrappning av undermedlet?!( vi får se om det fungerar)

Det heter Gavapantin och är mot Epelepsi och är svagt uppåttjackat. Men man kan uppleva självmordstankar och bli nedstämd i 3-4 veckor innan det börjar värka. Jag får absolut inte sluta cold turkey med det.
Jag har inte epelepsi och jag är inte deprimerad men det har visat sig ge bra resultat mot nervsmärtor. ( det är alltså bevisat)Det ska bli riktigt spännande och se om det hjälper.

Betyder det då att jag kommer gå på denna konstiga tablett resten av mitt liv ifall det fungerar? Det kan ju inte vara meningen eller hur? Jag hoppas att den ska bryta min värk.
Har den inte gjort det så ska jag få komma tillbaka till september till ortopeden så får de "utreda mig mera".
Jag hoppas verklige, verkligen att jag blir bättre.

Jag går ju fortare nu men jag orkar inte så långt. Jag skulle vilja vakna upp en morgon och inte ha ont.