Jag tänker på Norge.

Jag tänker på Norge idag. På sprängdåd och mord. På terrorism och glassplitter på gator och torg. På bilbomber och inomhusbomber på gärningsmän. Jag tänker på Norge. På människor som inte verkar ha en själ utan bara vill skada.
På en nation i chock. Jag tänker på släkten. På den där vinterdagen på Drottninggatan vid Indiska i vintras när han sprängde upp sig själv. Självmordsbombaren. Nu finns de även i Norge.
Jag tänker på Norge. På ihjälskjutna människor på ett läger på en ö. Jag tänker på Norge och en attack mot demokrati. Jag tänker på Norge och attacken mot regeringskansliet.
På värderingar, öppenhet och det fria ordet. En attack mot allt vad detta innebär. En skakad frihetstörstande själ. Jag tänker på desperathet och inneslutenhet. På att världen blev lite mindre öppen, lite mindre fri, lite mer misstänksam.Med mycket mindre känsla av trygghet.

Jag tänker på en nation med flaggan på halv stång. Jag tänker på Norden med flaggan på halv stång. Skandinavien med flaggan på halv stång.
Jag tänker på Norge med flaggan på halvstång i chock och i sorg.

På att idag förlorade vi en del av den frihetskänsla och trygghetskänsla det innebär att bo här där vi bor.
Jag tänker på Norge och kan inte göra annat än att säga hur ledsen jag är för deras skull att jag beklagar att det hände.