Jag längtar hem. Jag vet att det vore bra om jag bara kunde vakna upp frisk i morgon.
Men det kommer ju inte hända. Jag kommer bli friskare. Det blir ju inte alltid så. Nu ska jag vänta på ett återbesök där läkaren ska bedömma min rygg.
Men i morgon kommer jag hem och ska krama min make så innerligt jag bara kan. För det här är jobbigt för oss båda.
Sen ska han och jag och jenna ligga i sängen gosandes och se på film. Underbart.
Ellinor!!! Jag läser fortfarande och tänker på dig mycket, mycket. Jag blir förfärad när jag ser hur du har det, det som verkade vara på rätt väg när jag träffade dig sist. Nu MÅSTE du få adekvat hjälp - ingen människa ska behöva ha det som du har det. Mitt i allt ska man komma ihåg att det inte handlar om "måttlig smärta". Jag vet hur den känns - den där skärande, djupa smärtan som man inte kan komma undan hur mycket man än försöker. Det Är Ett Helvete. Jag tycker du är fantastisk som håller modet uppe på det sätt du gör. Visst bryter du också ihop ibland, men du kommer hela tiden tillbaka och tar nya, positiva tag - det ska du verkligen vara stolt över! Jag är fortfarande övertygad om att du kommer att bli bra mycket bättre, du har bara inte fått den hjälp du behöver. Dessvärre tror jag att du kanske inte kommer att få det heller förrän ortopederna kommit hem från sina semestrar. Och det är klart, man vill ju inte ha en sommarvikarie i ryggen, om man säger så.
SvaraRaderaDu - håll ut! Kämpa på! Var snäll mot dig själv och tänk att det här i slutändan, även om det inte verkar så nu, kommer att leda dig framåt i livet.
Stora kramar, jag hejar (fortfarande) på dig!