Framtiden?

Det känns så konstigt att jag inte har koll på framtiden. Det är sant jag har inte det.
Jag vet exakt vad min make ska göra.

Han ska flytta till en studentetta i västerås under andra halvan av augusti och börja plugga. Men jag då?
Jag har ingen aning om vad jag ska göra? Jag ska ju inte flytta dit än. För jag kan inte flytta än. Jag måste ju vara färdigbehandlad för att kunna flytta på mig. Så känns det i alla fall nu. Jag har ingen aning om hur Västerås lasarett fungerar nämligen. Jag vågar inte riktigt börja om på början nu när jag fått en läkare ( Boris) och en på Hälsocentralen ( Stolpen). Att om jag behöver operera mig om Gabapentinet inte fungerar igen. Då har jag hälften inne med att få komma tillbaka till Ortopeden på NUS.
Men flyttar jag till Västerås. Ja då får jag börja om från början och berätta hela min historia ( nej förlåt, sjukdomshistoria) igen. Jag har ingen lust med det. Jag får helt enkelt bara försöka göra mitt bästa just nu. Längta ihjäl mig efter maken och när jag är färdigbehandlad så ska jag flytta ner  till honom och krama och pussa honom galen och bara vara lycklig i hans närhet.

Men tills dess bor jag kvar här. Tills jag vet vad som sker med min rygg i höst ( steloperation, ingen steloperation) så får jag gott vänta.