Jag får stå på handikapplatser på parkeringarna efter att jag fått det.
Det kommer bli himla skönt när det kommer till sjukhusparkeringen. För där är det fruktansvärt långt att gå för någon som har svårt att promenera långt.
Jag är lite sorgsen över att behöva söka ett handikapptillstånd. Inom mig viskar en röst som säger det är väl ändå bara för gamla människor och sådana i rullstolar som har dem? Inte ska jag ha ett sådant. Jag menar jag är ung än, bara 28 år. Ska jag ha ett sånt?
Men samtidigt börjar jag inse mina egna begränsningar mer och mer. Det gör ont att inse att jag inte är som alla andra längre. Men samtidigt kommer det bli grymt att kunna gå på vattengympan utan att dö innan för att det är för långt att gå från parkeringen på NUS.
I början var jag väldigt emot att skaffa detta tillstånd men när läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och maken tjatat gick jag med på att ansöka om det. För tanken är ju att de ska slippa köra mig till vattengympan när jag kan parkera nära. För det är promenaden till och från vattengympan som gör det hela omöjligt och mitt ben fuckar ur och ryggen låser sig. Men det ska jag slippa nu.
Jag tror inte jag kommer stå på det vid Konsum i Vindeln( pytteliten parkering). Det skulle bara kännas pinsamt. Men att ha det i Rehabiliteringssyfte eller på Coop forum där man nästan aldrig kan få parkering nära ingången där kan jag tänka mig att använda mig av den.
Det är knasigt, jag som jobbar med funktionshindrade blir funktionshindrad själv. Väldig sjuk tanke. Är det sådant som kallas att man blir sitt jobb? Blir som dem man jobbar med och umgås med
Jaja, nu ska jag bara ta det där kortet och skriva under sen är det klart i alla fall och jag får stå på handikapprutan.
Det blir ju mycket lättare för dej då! Tänk inte för mycket på det utan använd det när du behöver!
SvaraRaderaStark är du som jobbar på och inte ger upp fastän det är tungt!
Bra jobbat!
Kram
Sv: jag har inte p-tillstånd. Jag behöver inte det längre. Jag kanske hade behövt det innan men då var jag ju så dålig att jag iaf inte körde bil. Jag tycker att du ska använda dej av det som en del av din rehabilitering. Det ger dej möjlighet att ha ork kvar när du kommer in och ska träna. P-tillstånd har ju inte med ålder att göra utan med hur man mår eller klarar.
SvaraRaderaNär du sedan inte behöver det längre så kan du ju bara slänga det i en byrålåda! Koncentrera dej på att förtsätta din resa med ryggen och ödsla inte energi på att fundera för mycket!
Lyssna på vad Hunken säger ;)
Kram