Ont det gör ont men endå

Jag ser fram emot morgondagen även om jag har lite extra ont i kroppen idag. I morgon är det dagen B, som i Bada i pool. Sjukgymnastiskvattengympa. Det ska bli riktigt spännande att få pröva.
Jag längtar efter det varma vattnet att kunna röra mig lite lättare och enklare för en timme eller så.

Idag har jag inte gjort hela mitt sjukgymnastikprogram jag har så ont mellan skulderbladen plus att jag har ont på de vanliga ställena, ryggen, höfterna, foten osv. Men jag har extra ont mellan skulderbladen. Det är sjukt jobbigt.
Sen sitter jag och plågar mig själv med att inte vilja ta en Tralala( tradolan, tramadol) för det känns som att varje gång jag tar ett extra piller med extra smärtstillande i sig så är det ett nederlag. Ett nederlag i kriget om ryggen.
Jag vet att det är fånigt att tänka så. Men jag känner det verkligen som att det är ett nederlag vareviga gång.

Det är konstigt att det är så, för det är ju ingen tävling jag har med ryggen. Men på nått sätt känns det som att jag vill vinna kampen mot smärtan. Jag vill inte behöva käka piller alls. Jag vill ha en bra och välfungerande rygg.

Jag blir så less när jag har skitdagar. Jag vet att bakslagen kommer som ett slag i ansiktet och jag får skrämselhicka varenda gång det sker. Det är verkligen inte kul. Men det är väl så det ska vara i en rehabiliteringsprocess. Dagar det går upp och dagar det går ner. Det är bara så jäkla frustrerande och ibland vill jag bara lägga mig i sängen under en hög med täcken för att grina och tycka synd om mig själv.
Även om jag inte kan det.

Äsch jag tycker bara synd om mig själv och har ont just nu. Trots tradolanet. Fan och piss och helvete.