Jenna och Rådjuret

Våran hund alltså, ibland är hon så lättlurad. Eller så är det matte som är allert. Pjuh! Det är ju tur att hon är det inom något område. Mest är jag en sengångare.
Vi har fått ett rådjur här i häggnäs. Det är inte vanligt med rådjur i Norrland. Jägarna här uppe behandlar de stora råttorna som om de vore guld värda. Om de bara visste hur trädgårdar i söder ser ut efter ett rådjurskalas. Fast de är fina och jag som inte har gröna fingrar för fem öre bryr mig inte om de äter upp tulpanerna.

Jaja rådjur var det och Jenna.
Ikväll så gick vi ner på vägen som leder mot skogen från vårat hus. Det är alltså en promenadled. På vintrarna använder grannen den för sina slädhundar. Jag såg ett rådjur vid det lilla härbrät som står där och fick Jenna att sätta sig och titta åt Sven som var ute på baksidan och vattnade sina grönsaker.  Rådjuret började springa mot skogen och Jenna tittade på Sven.
Jag skrek till Sven ifall han såg rådjuret och så bad jag honom att ropa på Jenna för att hon skulle springa till honom.
Det gjorde han och då sprang hon upp och fick syn på Grannens hästar och buffade upp sig och reste ragg i alla fall och sprang till ladans gräns.

Man bara dumma lilla sötnos. Tur att du inte såg det ena stora djuret i alla fall. Hästarna får du vänja dig vid

Rådjur ca 2 cm in på högersida bilden precis vid trädgränsen.

Ser du rådjuret?