A can of whop ass

Idag skriker min rygg. Den fullkomligt gormar mig rakt i örat och jag har god lust att bångla till den ordentligt för att i nästa stund stoppa in öronproppar och bara jag hööör inte. Jag orkar inte ha jätteont idag. Jag gör inte det.

Fast det är inte konstigt för jag har haft en jättetuff helg. Först gick jag en hel timme på marknaden. Så länge har jag inte varit igång på evigheters evigheter. Sen har det varit umgänge med makens sida familjen hela långa helgen varje dag. Det är extra sitt tid vid familjehögtider som vid matbordet. Det tar verkligen kål på min rygg och idag fullkomligt vrålar den att jag ska ta det lugnt.

Då gör jag det. Jag ska ligga i sängen och vila, se på tv, spela xbox och läsa bok. De andra här hemma ska få laga maten idag. Jag ska ta det jävligt lugnt. För det har mitt andra jag( ryggen sagt)

Det är konstigt sen jag gjorde illa min rygg är det som att min kropp och mitt sinne har blivit två personer.
Det finns en vilja i mitt huvud och en vilja i min rygg. Det är ryggen som äger mig just nu.
Ryggen säger ligg, jag ligger, ryggen säger gå, jag går. Ryggen säger idag får du tänka, då tänker jag.

Det är verkligen så. Jag blir whopassad av ryggen varenda eviga dag. Det är fasiken inte kul längre.
Så det så.

Dessutom har jag så ont idag så jag vill inte göra min sjukgymnastik som jag vet att jag måste göra. Hur kul är det då på skala från 1 till 10 minus 350 minst. Så kul är det inte.