Min make, du är fantastisk som står ut i glädje och i sorg, med min sjukdom och med mina bättre och sämre egenskaper. Jag är så tacksam att du finns i mitt liv. Att du orkar bära det tyngre nu när min rygg inte klarar av att bära min vardag längre även om det bara är för en period i våra liv.
Tack för att du sätter på mig mina stödstrumpor varje morgon och sköter det mesta husliga hemma. För att du jobbar och handlar. Bär matkassar och väcker mig på morgonen. För pussar och kramar och hjälp med min sjukgymnastik.
Tack för din kärlek till mig. Jag älskar dig så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar