20 april 2011

Diskdegenerativ sjukdom

Jag var på vindelns hälsocentral idag till min älskade sjukgymnast Lisa. Jag blir alltid lika glad i själen när jag träffar den människan. Jag tror det har lite med egoistiska skäl som att jag ser henne som min biljett till frihet. Eller rygghet kanske jag ska säga. Idag hade hon slitit fram hela skelettet,  nejdå inte hela bara ryggraden. undrar vilken stackare som har fått sätta livhanken till det. För det var bara halva bakhuvudet och ryggraden kvar på han. Hon ville visa hur min rygg fungerade och hur detta med diskdegenerativ sjukdom fungerar. Vilket är toppen.
Jag älskar information och gissa vad, jag tänker dela med mig. Bra va!

Jo, nu till det stora. Alla lider av en diskdegenerativ sjukdom i längden. Pillutta er ni vet inte vad som väntar. Det är bara det att jag har fått det ovanligt tidigt. ( johanna börja hyperventilera här detta är inte en inbillning)

Så här är det allas ryggar slits med åren och man blir kortare detta kallas att disken blir degenerativ. Jag har fått det ovanligt tidigt och därför är det en sjukdom för mig. Detta börjar i vanliga fall i 45 -50 års åldern. Det innebär att diskarna blir mindre och mindre tillslut har man ofta inte någon disk mellan kotorna alls men man behöver inte ha besvär av detta. Man är ofta gammal  när detta sker i 85-90 års åldern . Oftast får man absolut inte ont och inte några som helst besvär av det. Man kan känna sig stel på morgonen och kvällen innan man har kommit igång. Men i övrigt känner man inte av att diskarna har sjunkit ihop och kota ligger mot kota.

När man föds är alla diskar och kotor lika stora. Det är mycket vattenliknande substans i diskarna och med åren( efter 45 alltså) så försvinner vattnet och det blir en geleliknande massa kvar innanför diskskalet. Detta är helt naturligt och ska hända. Detta gör att diskarna säckar lite ihop de blir alltså mindre och på så sätt blir ledbanden i ryggen som ska hålla stabiliteten  när man böjer sig åt sidan eller framåt slaka och gör att de hjälper inte till att hålla ryggen stabil. Ledbanden fungerar alltså som en gummisnodd. När ledbanden är slaka för att de inte har samma volym att hålla emot så tar de längre tid för dem att komma igång och man kan böja ryggen mera än vad man ska åt sidan eller framåt. Det innebär att disken hinner utsättas för större påfrestning och kotan trycker då ner disken som börjar bukta utåt.
Diskbråck, degenerativ disksjukdom, utbuktande disk,

Min rygg har fått ett stelt diskskal som gör att diskarna blir ömtåliga och spricker lättare vid denna påfrestning och det gör att jag får diskbråck lättare. Det tillhör också sjukdomsbilden.

Eftersom min rygg har börjat degenerera väldigt tidigt, jag har stelare skal och kan ta ut ryggböjningarna längre än vad jag ska eftersom mina ledband i ryggen är slakare än normalt för att mina diskar har sjunkit ihop så har jag en sjukdom. Ryggen ska börja  bli geléartad i 45 års åldern men det tar många år innan det har blivit till en geléklump i mitten av disken.

För att motverka diskbråck och för att hjälpa ledbanden ska man bygga muskler. Alltså ska man träna ryggen och magen. Dessutom ska man alltid spänna sina magmuskler när man böjer sig framåt, gör sidledesförflyttningar osv. Man ska även spänna ryggen. Detta motverkar då ledbandens slakhet genom att musklerna håller emot och man undviker på så sätt framtida diskbråck och ryggvärk.

Så för att undvika diskbråck eller minska diskbråckens symtom så spänn mage och rygg i alla övningar ni gör.

1 kommentar:

  1. Tack vilken bra information, nu förstår jag vad det är som händer. Då gäller det att jag fortsätter med mina övningar som jag har fått och inte slarvar. Det är tå lyft, höga knä lyft och ligga på mage och sträcka på armarna och böja ryggen bakåt som gäller än så länge! Igår gick jag en runda med min mamma i solen utan kryckor och utan att få ont någonstans! Här händer det saker!
    Hoppas att du får en skön helg.
    Glad Påsk/ Jeanette

    SvaraRadera