Idag hände något som inte har hänt på evigheters evigheter. Jag vaknade först i huset. Inte ens hunden var vaken innan mig. Jag vaknade alltså utvilad och smärtfri. Vad är oddsen för det?
Jag vågade knappt röra mig i sängen ifall smärtan skulle komma och smälla mig i baken. Men hitills har den inte gjort det.
Jag har räknat ut att jag äter 14 stycken smärtstillande tabletter per dag och tar en spruta. Så smärtan borde rent medicinskt inte finnas med tanke på vad jag stoppar i munnen och frivilligt sväljer ner under dygnets alla timmar.
Men jag får ondare ju längre dagen går. Vilket är naturligt det med eftersom jag anstränger kroppen mera.
Fast det är ju inte så konstigt med tanke på att det inte har gått en vecka sedan min diskbråcksoperation än.
Att jag vaknar pigg i huvudet för att nervsmärtan är borta. Det är en fantastisk upplevelse som jag var rädd att jag aldrig skulle känna någonsin igen. Jag är så pigg i skallen på mornarna. Det är helt sjukt. Sen på eftermiddagen kvällen då blir jag mosig i huvdet och väldigt trött och känner att jag inte kan tänka klart ordentligt. Då har jag även mycket ondare än på morgonen.
Så morgnarna är sjukgymnastik tid för det får jag ont av. AJAJ! Sen måste jag vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar