 |
| Ärr efter diskbråcksoperation |
De är gjorde med olika tekniker. Det övre som ser ut som ett kina märke är gjord med stygn som fick plockas bort hos vårdcentralen. Jag såg ut som en kassler i det. Det nya undre som bara är ett streck är sytt med en teknik som syr in stygnen och har en tråd som löser upp sig själv innuti kroppen så att ärret inte blir lika "fult " som gammal vanlig tråckel teknik.
Jag tycker mina ärr är lite fräsiga. Det är gudomligt skönt att vara utan bandaget. Det är nog det som har kliat värst. Så idag står jag här utan plåster. Det har gått två veckor. Jag har fortfarande stödstrumpor. Jag går inte längre på morfin men fortfarande på maxdosen av alvedon och det starka antiinflamatoriska och smärtstillande pronaxen.
Jag har fått tillbaka min inre glädje känns det som. Det är så himla härligt. Förut var det som ett grått moln över mitt huvud. Det känndes som att livet alltid skulle vara lika hemsk och jag skulle alltid ha lika ont och aldrig någonsin orka leva igen. Jag menar jag hade så ont så jag orkade inte något.
Nu klarar jag av sjukgymnastiken. Nu klarar jag av mycket. Jag kan skratta igen.
Jag ska bara få bort stämpeln av Sven som "grinig" för jag är inte grinig egentligen. Jag är en glad skit. En glad och positiv skit. Så är det faktiskt. Men jag har nog varit ett riktigt negativt regnmoln sen förra sommaren.
Jag är så glad och tacksam för mina två operationer som har gjort att jag kan leva igen. Tack Tack Tack för att jag lever 2010 och inte 1810. För då hade jag nog varit död vid det här laget. Eller åtminstone ordentligt förlamad.
Så mina skitfräsiga och flashiga ärr i ryggslutet är så himla vackra och fina och berättar något djupt och bra om mig. Åh jag älskar mina ärr på ryggen. De som jag har på händerna efter kissekatt de är jag inte lika förtjusta i. Men de på ryggen efter min operation. De känner jag bara kärlek inför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar