Jag hade ont i natt så jag kunde inte sova, fick oxynorm vid 24 tiden.
Stängde av tv'n och satte den lilla runda gråa plattan mot örat. För att få höra lite toner från radion innan jag somnade.
De pratade om smärta och sorg. Att man inte ska vara rädd för att delge andra hur man känner. För folk orkar höra mer än vad man tror.
De pratade även om ljuset och gud och spelade blott en dag. Då grät jag en sätt och tänkte på mormor och farmor och farfar. Sen spelade de fem fingrar en barn visa och det gåtfulla folket. Som var en av mina favorit låtar när jag var liten. Sen var jag tvungen att sluta lyssna. Det går ju inte att ligga där i mörkret och tycka synd om sig själv. Jag orkade inte byta radio kanal heller.
Sen har jag sovit och vaknat och sovit och vaknat. Som mest har jag sovit tre timmar i ett sträck.
Nu är det frukost och jag väntar på doktorn och min make som ska komma och hälsa på mig.
Dom säger att det ska lätta att gråta ut så det var nog bra att du gjorde det! Jag vet att när jag får mycket morfin så kan jag gråta i timmar utan att förstå varför. Jag brukar nog tycka synd om mej själv första dygnet på sjukhuset, man vill ju egentligen inte vara där och man vill inte vara i ett skick så att man behöver. Men nu kommer snart Dr. Steamy och älskade maken och ni kan göra planer för hur ni ska gå vidare och då brukar det kännas bättre, när man har en plan! Hoppas att ni kommer på något riktigt bra och ha det så bra du kan!!!
SvaraRaderaJag kollar till dej med jämna mellanrum och däremmellan kan du ju ringa på knappen när det blir tråkigt!!
Kram så länge :)
Ja, ibland behöver man ha bölkalas, det blir så med oro, smärta, värk och lättnad, känslovågor. Gör så.
SvaraRaderaman ska inte missbruka knappen, då kanske man inte får honung i tet utan spott!
Kram på dig