Jag har min kalender ihop kopplad med min privata email adress. Jag får fortfarande påminnelser om mina arbetstider. Det är en väldigt underlig och lite sorglig känsla varje gång jag bockar i och raderar en sådan påminnelse. För jag trodde att jag skulle kunna arbeta nu. Jag trodde att jag skulle vara tillbaka på jobbet.
Men nu är jag inte det. Istället går jag runt med kryckor, har nedsatt känsel i rumpan och foten och benet, svinont i ryggen och benet.
Mina dagar är inte fyllda av arbete, skola, promenader, åka bil, gå på stan längre. Jag vet inte vad jag fyller dem med. För dagarna går ju även om jag inte fyller dem med samma saker längre.
Jag har insett att även om jag är sjukskriven behöver jag rutiner. Jag går upp så jag hinner äta frukost innan det är lunch och middag. Jag gör min sjukgymnastik på morgonen, går ut en stund mitt på dagen. Vilar.
Jag läser rätt mycket bloggar och sitter en hel del på fejjan. Jag gör inte mycket alls. Ser på tv, läser en bok och bara får dagarna att gå.
Jag är i ett vakum just nu. Jag väntar tills på fredag. Det känns som att läkarna avgör mitt öde. Konstant avgör de mitt öde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar