Idag är alla från Olsson sidan här utom Svärmor, hon är fortfarande inlagd på sjukhuset och vi tänker alla på henne.
De håller på att riva ut gästrummet, Sven och F, J sitter i vardagsrummet och läser Harlequin och makarna Olsson( ja, det är jag och maken) vi sitter vid varsin dator. Jag har nyss vilat i tre timmar. Snart ska jag gå och vila lite till. Det är tråkigt att inte kunna som förut utan man måste vila en hel massor mer än vad jag är van vid.
Det känns konstigt att vara den som står bredvid och inte är mitt i. Den som inte lyfter tungt och gör en massa tillsammans med dem man bor med. Det är en konstig upplevelse.
Jag fick en fråga om jag får göra mer hemma nu när jag är hemma och svaret är NEJ! Det är min make som får göra mer. Maken och Sven. Jag håller mest ordning på diskbänken. Maken tvättar all tvätt, sorterar och viker ihop. Maken lagar oftast mat, sedan kommer jag som god tvåa.
Jag kan damtorka sådant som är i min nivå. Maken och Sven damsuger mest. Maken bäddar alltid sängen för det kan inte jag, Maken och Sven bär in all ved, de är de som gör eld och eldar mest, Sven plockar ut och i diskmaskinen mest och bakar. Så nej jag gör absolut inte mer nu när jag går hemma. Jag kan inte göra mer. Jag klarar inte av att tvätta, jag klarar inte av att damsuga, jag klarar inte av att torka golven, jag klarar inte av att göra eld eller fylla på veden för mycket eftersom jag då måste böja på ryggen. Jag kan inte städa toaletten. Jag kan inte plocka ur diskmaskinen eller i den på nedersta facket. Jag brukar diska kastruller och sånt men det är för att jag kan.
Maken går på långpromenad med hunden. Han klipper hennes baktassars klor, jag kammar, för det kan jag göra, jag kan även klippa framklorna för att hon inte drar och man kan sitta rak i ryggen när man gör det.
Det är mycket jag inte kan, men jag försöker hjälpa till så gott jag kan med det jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar