Idag är det 6 dagar kvar tills mitt läkarbesök hos doktorn som opererade mig. Det är allt jag tänker på. Jag har nedräkning för mig själv. Nu är det 8 dagar, nu är det 7 dagar och så vidare. Idag är dag 6 innan läkarbesöket.
Jag vet, helt logiskt att jag bara borde vara lugn och inte ha nedräkning utan bara vara och inte tänka så mycket på det.
Men det är lättare sagt en gjort när man inte kan göra så mycket. Då är det inte så lätt att bara go with the flow när allt man har i huvudet är en klocka som tickar för nedräkning för avgörandet av resten av mitt liv.
Det känns i alla fall så. Om doktorn ger mig avslag. Den 29/3 då kommer jag få ha så här ont i resten av mitt liv. Eller åtminstone tills jag får min second opinion från Strägnäs. Vill inte Landstinget betala den operationen ifall nu Strägnäs tycker att jag behöver en. Ja, då måste jag hosta upp pengarna själv. För vad ska jag göra? Jag kan inte ha det så här. Jag vägrar bli sjukpensionär vid 27 år. Och samtidigt hjälper inte dessa tankar mig nu. För jag kommer ändå inte få svar på dem förens den 29/3.
Varför går jag då och tänker dem? Dumma tankar som bara drömmer upp möjliga framtidsscenarion.
Allt jag kan göra nu är att vänta.
Men i mina ögon så kommer de ju självklart att operera dig igen, du är ju inte ett dugg färdigbehandlad på långa vägar. Speciellt som de ju opererat fel diskbråck, jag ska iaf hålla tummarna för att du får opereras typ nästa vecka senast. kram
SvaraRaderaNä det tycker inte jag heller. Jag tycker att jag ska få bli opererad jag med. Jag vill inget hellre
SvaraRadera