förebilder

När jag gick i gymnasiet så fick vi en uppgift att svara på vem som var min  förebild här på jorden.
De flesta svarade sin mamma eller pappa och varför de svarade så.

Jag svarade att jag inte hade någon. Det var sant då, jag hade ingen förebild i min direkta närhet. Inte som jag tyckte var värdig att kallas det och som föregick med gott exempel. Men där, då, under lektionen kom jag på Astrid Lindgren, som för övrigt levde då. Att hon kunde vara min förebild. Hon stog på de svaga barnens sida och skrev bra barnbokslitteratur. Som jag förövrigt var uppvuxen med och verkligen tyckte om. Jag och Johanna
Idag har jag några större förebilder. Levande sådana som jag känner. Förebilder igenom människor i det offentliga rummet som jag tycker om vad de gör.

Det är bra med förebilder. De gör att man vill bli en bättre människa själv .