Att skriva ett brev.

För några dagar sedan mådde jag lite dåligt över huvudtaget och jag kom att tänka på något som hände för några år sedan. Jag tänkte på en föredetta vän till mig som vänskapsdumpade mig och sa: Vi har inget gemensamt längre via sms när jag frågade om vi kunde ta en fika sist jag vet i Södertälje.
(Aj det sved) Jag var den större människan och svarade att jag tyckte det var tråkigt att hon kände så men respekterade hennes beslut. Det var vad jag svarade henne i smset. Jag menar vad annars ska jag säga? Ser inte hon hur fantastisk jag är och hur bra väninna jag är så får hon skylla sig själv. Hennes förlust.  Det är inte min för jag behöver inte sådana människor i mitt liv.

Idag har jag gjort något väldigt konstigt kan tyckas.

Lägg till bildtext

Jag har skrivit ett brev( på datorn inte förhand) till än föredetta vän som sårade mig. Jag vet inte ens om jag ska skicka det till henne. Det har jag inte något behov av. Jag menar hon går garanterat inte runt och tänker på mig. Så varför ska jag ödsla mer energi på det. Då är det bättre att få ur sig det och lämna det som hände istället för att älta. Men jag ville få ut allt det som hon satte igång inom mig.
Jag ville säga till henne hur jag upplevde situationen och att jag blev ledsen och sårad.
Så jag skrev och skrev och skrev. En hel A4 med text blev det.

Det är skönt att få ösa ur sig sånt som man har blivit sårad över. Jag har fått ur mig det och känner att jag kan sluta älta det nu. För nu har jag fått säga det jag ville ha sagt. Även om hon inte läser det. Men det är inte det som är poängen med brevet.

Poängen är att jag släppte ut det jag har gått och tänkt på, funderat på och på så sätt kan jag sluta älta det som gick och störde mig inombords.

Så mitt tips är: Ifall man är sårad eller störd på en människa. Skriv ett brev där man talar om exakt hur man känner och tycker. Använd vilka ord man vill hur fult eller fint språk man vill. Men släpp ut det. Sen ska du se vilken lättnad det blir inombords. För nu bär inte du runt på det längre. Utan du har fått säga det du ville ha sagt.
Och det handlar inte om mottagaren. Det handlar om dig och din känsla inom dig. För jag kan garantera att mottagaren inte bryr sig ett dugg om hur du går och känner dig. Men det gör ju du och det är du som ska gå och må bra.