Det är 30 dagar sen jag blev väckt fyra på morgonen i sal två på ortopedavdelningen på NUS för att gå och duscha, bli nerrullad i sängen och operera bort det som gjorde att jag inte kunde gå på riktigt.
Operera bort mitt diskbråck. Eller åtminstone ett av dem.
Vad har hänt på 30 dagar då?
Precis här blev mitt diskbråck ännu värre. Jag bara kände hur det värkte och värkte och gjorde skitont |
några dagar efter operationen |
Mitt ihopläkta ärr |
Diskbråck |
Diskbråck |
Vilken disk som påverkar vad i benen |
Min roligaste leksak på sjukhuset |
Dropp nr 2 |
När jag vaknat upp och min make kom och hälsade på mig på Avdelningen |
Magnetröntgen av diskbråcket. |
Här är jag idag. |
Det bra som har hänt är:
Jag har känsel i mina ben och fötter igen. Jippie!
Jag orkar mera Jippie!
Jag kan gå mer än 10 meter utan att grina. Jippie!
Jag har fortfarande ont men inte på samma sätt
Jag ser en framtid Jippie!
Vänsterben känns bra Jippie!
Mitt högra ben krampar inte längre varje natt Jippie!
Jag kan gå 200-300 meter utan att stanna. WOHOOO!
Jag har en annan smärta som är lättare att hantera även om den är jobbig och konstant.
Det som inte är bra än.
Jag har fortfarande ont. Inte samma smärta men ändå ont.
Jag får tillfälliga känselbortfall i min högra fot.
Jag får ischias värk/tjongar ifall jag slår i min vänstra häl.
Jag har en varm känsla i svanken och den ömmar och gör ont
Jag har ont i mellan skulderbladen
Jag får kramp i mitt högra ben. Men inte lika ofta och inte nattetid utan på dagen.
Jag kan fortfarande ha så ont i mitt vänstra ben som var det bättre benet förut att jag knappt kan stödja på det.
Jag har svårare att somna och vaknar av att ryggen värker.
Men jag tycker ändå att det positiva överväger det negativa. För jag kan gå rakt. Jag kan stå rakt jag kan gå!
Det gör det värt allt allt allt.
Jag hade inte klarat av att inte bli opererad.
Jag vet att när han doktorn som var från torsby och sa att han skulle operera mitt diskbråck allt jag kom på var att tacka honom och känna en enorm lättnad att det äntligen skulle ordna sig.
En månad senare är jag fortfarande lika tacksam. Även om jag inser att det kommer ta tid och bli en lång resa mot att bli frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar