Symtom vid diskbråck

Det är en vecka sen som operationen och jag har fått lite distans till mina symtom av diskbråcket

Symtomen började med
Jag gjorde illa mig på jobbet i juli sommaren 2010 efter det så fick jag:

Känselbortfall i foten på vänster sida. Sen försvann känseln i vaden och låret till och från start. När jag gjorde illa mig på jobbet i somras.
Jag fick ibland elfält runt foten och benet på vänster sida.

Jag gick här till doktorn och hon sa att det var bara för att jag var tjock. Medans jag påpekade tydligt att det inte hade med mina muskler och att jag faktiskt hade gått ner åtta kg då. Men hon sa nej det är bara för att du är tjock. Jag var så förbannad så jag ville inte gå tillbaka.

När jag var ute och gick då domnade foten bort efter ett litet tag och jag fick jätte ont på utsidan vaden vid knät upp mot låret. Det gjorde verkligen skitont. Jag kunde inte gå långa sträckor utan att få jätteont.

Det var en plåga att gå på promenad. Det slutade alltid med att efter 10 meters promenad var jag tvungen att luta min kropp åt höger sida. Lutade jag mig åt höger och lyfte på benet på vänster sida eller satte mig ner på huk då blev det bättre.Ibland fick jag även kramper i mitt högra ben ofta när jag sov.Eller om jag satt och rörde på benet då fick jag ofta jätte mycket kramp i  mitt högra ben.
Jag kommer i håg när vi var på bio och jag fick kramp och där kan man ju inte ställa sig upp och trampa ut krampen. Det var en plåga som höll sig i en kvart minst. Min sambo(nuvarande maken) fick försöka massera bort det. Det är ofta han har fått med våld böja ihop mitt högra ben för att ta bort krampen. Och ja inte mig emot bara jag slipper kramperna. De var hemska.  På baksidan av mitt högra knä kändes det ibland som någon knäckte ett ägg och det gled ner över vaden från knät och jag kunde inte gå på hela foten då. utan jag fick gå på tå. För det var omöjligt att sätta ner hälen i backen.

Min vänstra fot var nästan alltid bortdomnad när jag gick på den. Ibland tappade jag balansen för att jag kände ju inte min fot. Det var ofta jag ville masera mitt ben och min höft och rumphalva för att det var något som ilade i den.

Ibland blev jag så förbannad på mitt vänstra ben att jag stod och stampade i marken som här får du din jävel nu ska du få se på smärta, tjong TJONG! fast det slutade bara med att jag fick mera ont.

Jag vet att folk tyckte jag gnällde och överdrev och "så ont kunde jag ju inte ha" att jag var en gnällspik under den här perioden. "Hon överdriver" . Men jag gjorde inte det. Jag hade så ont. Jag hatar att inte bli trodd. Första läkaren trodde inte på mig när jag sa att det inte var muskulärt. Utan att det satt innuti ryggraden. "nej nej det är bara för att du är tjock". Andra tycker jag överdrev och så ont kunde jag ju bara inte ha.
Jag gillar verkligen inte att inte bli trodd.

Min make tvingade mig att gå tillbaka till HälsoCentralen i oktober eftersom jag inte hade någon känsel i vänsterfot så gott som dygnet runt. Där gjorde de neurologiska tester och testade mina reflexer. Jag fick en remiss till Magnetröntgen och den doktorn, han sa att alla tecken visar på diskbråck.
Han ville sjukskriva mig men jag ville inte det. Jag tyckte att har jag jobbat från slutet av augusti kan jag jobba nu med. Det gick bra och även om jag hade smärtor dygnet runt så gick mitt jobb att anpassa så man fick sitta ner ibland. Jag skickades till sjukgymnasten och fick komma tillbaka samma vecka på onsdagen för mitt första sjukgymnastik tillfälle.  Sen gick jag på sjukgymnastik cirka en gång i veckan och tränade varje dag hemma.
I början var det bara att knipa med magen innåt mot naveln med benen på en pall liggande. Sen fick jag börja med tyngre grejor som pillatesboll och gummiband. Det svåraste var när jag skulle ligga med knäna i luften fötterna i marken. Armarna uppååt och händerna i hop. Blundandes och maken fick lägga ett lätt tryck på antingen händerna eller knät och jag skulle parera samtidigt som jag blundade. 

När min rygg försämrades i december var jag ute på kvällspissen med Jenna. Jag var på väg "hem" igen( jag hade kanske gått 30 meter från dörren innan jag vände och stod vid husknuten. tog ett steg framåt och jag kände hur något gled till i ryggen och sa crash. Jag höll inte på att ta mig upp för de två trappstegen. Maken fick nästan lyfta upp mig och välta omkull mig i soffan i gästrummet. Där låg jag och kved och hade fruktansvärt ont. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen. De tyckte jag skulle avvakta och ringa Hälsocentralen på måndagen. Det här var på söndagen. Hade jag vetat då vad jag vet idag då hade jag åkt in med Ambulans. Med tanke på att mitt största av fyra diskbråck var så allvarligt att jag skulle ha varit förlamad egentligen.
Den natten hade jag elfält upp till låret på mitt vänstra ben och upp till knät på mitt högra ben. Det regnade på mina fötter även fast jag var inomhus och jag kunde inte sova. Detta släppte inte förens jag opererade mig.
Jag ringde HälsoCentralen och fick komma in på måndagen. Jag blev sjukskriven och  han testade mina reflexer och drog med en pinne under mina fötter. Det var något som inte stämde.

Jag kunde inte köra bil eftersom jag inte kände mina fötter alls. Det bara regnade på dem och jag hade elfält runt fötter och ben. Maken skjutsade in mig till sjukgymnastiken, där fick jag kryckor och fick gå tillbaka i min träning till att bara spänna min mage innåt naveln. Jag ringde till Lycksele och fick min MR röntgen tid bakåtflyttad till den 4e januari istället för den 20e januari.

Sen vet ni ju vad som hände. Jag blev inlagd och opererad.