Det här med att fira sin viktnedgång. Min make gillar tatueringar. Han har bara en ett jättestort kors på armen än så länge. Men man blir biten av tatueringsmonstret ja, då är man fast.
 Det är så once you go tatoo you never go back. Åtminstone inte utan massor av smärta,pengar och det slutar i alla fall bara med laser ärr.

Igår  pratade vi och så slänger han ur sig


Du när jag har gått ner 50 kg, kan inte jag få tatuera mig då?
Jag bara: Jo visst kan du få det. Vi får bara se till att spara ihop pengarna tills dess.

Sen slog tanken mig shit han har mindre än 8kg kvar.