Ta hand om mig själv

Alla känsliga läsare behöver inte se på bilden. Resten av er varsågod. Så här ser plåstret ut efter diskbråcksoperationen. Det har suttit där i en vecka och nu börjar det klia på ena sidan och göra ont på andra sidan. Jag ser det som friskhetstecken. I morgon ska jag ringa och höra mig för ifall det finns någon distriktssköterska som kan ta bort stygnen åt mig om en vecka.

Jag undrar ifall det är stygnen som gör ont och kliar. Idag funderar jag på att gå ut och gå i 10 minuter igen. Det var väldigt skönt och ta med mig Jenna också. Jag måste ju få skryta lite hon är världens bästa hund. Hon drar aldrig i koppel. ALDRIG. Det är så himla skönt och hon går helt i mattes takt.
Det kanske säger mer om hennes ägare än det gör om hunden.

Fast samtidigt vet jag inte om jag vågar. För jag måste ta det försiktigt. Jag måste ta hand om mig själv och inte bara springa på i ullstrumporna som en noshörning mot målet.

Jag måste lära mig att ta hand om mig själv. Vet du hur jäkla svårt det är när livet bara springer på en.