Jag har kommit fram till något revolotionerande när det kommer till min viktminskning nu när jag rör mig ännu mindre än det lilla jag rörde mig förut.
Jag måste äta mindre än jag gör nu. Så jag måste helt enkelt dra in på något.
Det känns lite surt men jag har stått still nu i en vecka. Det är ännu surare. För jag är inte redo att sluta än med min viktnedgång. Jag är inte redo att ge upp den banan jag har slagit in på bara för att min kropp har gått sönder.
Jag är inte redo att ge upp honungen som jag har i teet jag dricker. Jag ger inte upp honungen, jag tror aldrig jag kommer att ge upp honung. Jag får omvärdera hur jag äter istället. Så idag har jag ätit mindre pasta än vad jag brukar, har dragit ner på portionen till middag och lunch. Vilket jag tror är vettigt ändå. För nu när jag rör mig så lite som jag gör då måste man ju äta mindre.
Du vet man måste antingen stoppa i sig mindre kalorier eller röra på sig mera för att gå ner i vikt.
Jag äter mindre kalorier.
Även om jag inte är fettfashist eller kaloriemaniac. Jag räknar inte kalorier och jag använder inte lightprodukter(för det mesta) Jag använder sunt förnuft som viktmetod.
Det får bli så, jag får helt enkelt ta mindre på tallriken. Jag har haft stora disskussioner med mig själv ända sedan i sommras över mina portionsstorlekar.
Jösses vilka inre konflikter jag har haft. Eller rättare sagt mina ögon har sagt: Lassa på mer mat, mer MAT! medans min hjärna har sagt : Nej gör det inte, du blir mätt på det där. Och det blir jag. Jag blir mätt på den maten jag tar. Det är bara det " att man vill unna sig lite till" och det är svårt att säga nej till sig själv. Även fast nejet är ett bra nej. Det är ett JA egentligen. Ett ja till mig själv och viktnedgång och livstilsförändring och en kropp som orkar med det liv jag lever. Och ett nej till övervikt, smärta och att inte kunna gå och handla i vanliga affärer.
Så är det.
varför ska det vara så svårt?Vid mindre aktiviteter blir hungern eller suget efter mat större.Har man mycket att göra hinner man inte tänka så mycket på mat
SvaraRaderaJa eller hur! När man sitter still då har man tid att tänka på mat. Konstigt det där.
SvaraRaderaTack för att du kommenterar=)