Min rygg, så fort det känns som att ja, nu går det i rätt riktning. Bestämmer den sig för att gå i fel riktning igen.
Nu är jag inte smärtfri längre i ryggen, nu skär det i ryggen, jag har fortfarande el-fält runt mitt vänstra ben och bortdomnad fot, i höger fot har jag nedsatt känsel och el-fälts känsla i tårna som innan smärtan gick på semester ett tag. It sucks.
I går kväll hade jag riktigt ont och kunde inte sova. Jag fick gå upp och ta mig en Pronaxen vid kl 2.00 på natten. Den håller i tolv timmar och jag kände mig på topp till kl var 14.00 idag. Sen kom den skärande smärtan i ryggen tillbaka. Ungefär samtidigt som pronaxen slutade värka. Det suger fett.
Jag vill bli smärtfri, jag vill gå ut och gå med hunden. Jag vill röra på mig, jag vill slippa smärta.
Jag såg på Oprah för någon månad sedan eller om det var efter tio med Malou där var det med en doktor som sa att har man fyllt 50 år och inte har en krämpa så är det något fel med en.
Men jag är 27 och just nu avskyr jag min rygg. Det är sant runt kota S1 den avskyr jag.
Jag vill slippa smärtan.
Den fysiska smärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar